Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Varbergs teater. Ale Möller (till höger), Mats Öberg (keyboard) och Olle Linder (gitarr/slagverk) kombinerade folkliga musikstilar med stor entusiasm.

Glad resa med Ale Möller

Konsert

Ale Möller trio
Med: Mats Öberg & Olle Linder
Varbergs teater, onsdag den 4 mars

Ale Möller älskar musik. Hela hans uppenbarelse vittnar om det: spelglädjen, ivern och det lekfulla i varje låt (och det faktum att han hoppar jämfota av upphetsning emellanåt).

En konsert med Ale Möller handlar därför till stor del om ett nyfiket utforskande av ett tillsynes oändligt musikaliskt landskap.

Som åhörare är man tacksam att få följa med på den ständigt överraskande resan. Det kan börja i Pål Karls vals och plötsligt övergå i Beatles Can’t by me love. Eller i ett finstämt vemod som mynnar ut i ett funkigt sväng à la Stevie Wonder. Oförtrutet söker han sig vidare.

Ale Möllers musikaliska resa inleddes som jazztrumpetare i Malmö. Ett möte med en grekisk bouzoukimusiker väckte intresset för grekisk musik i allmänhet och folkmusik i synnerhet, och inspirerade Möller att flytta till Dalarna för att utforska den svenska folkmusiken. Med tiden har han kommit att bli en av svensk folkmusiks förgrundsgestalter.

Men Ale Möller är så mycket mer än ”bara” svensk folkmusik. Möller tror på idén att kreativiteten uppstår i kollisionen mellan olikheterna och han blandar därför friskt mellan musikaliska stilar och regionala influenser. Hela tiden med en obändig entusiasm och en enorm spelskicklighet.

Han beskrivs ofta som multiinstrumentalist, men det känns nästan futtigt i sammanhanget. Frågan är om det finns något föremål som karln inte kan få ton i.

Under kvällen briljerar han på såväl trumpet som dragspel, mandola, sälgpipa, low whistle, mungiga och en orange vägpinne omgjord till någon form av flöjt.

Han lyckas till och med få en näverlur att kvida som en jazzig trumpet. I fel händer skulle det kunna bli för mycket.

Men Ale Möller verkar inte ha något behov av att stoltsera med sin egen duktighet, i stället använder han varje instrument med genomtänkt urskiljning för att lyfta fram den enskilda låten på bästa sätt.

Vid sin sida har han för kvällen Mats Öberg på keyboard och munspel och Olle Linder på akustisk gitarr och slagverk.

Det är en imponerande samspelt trio som får det svåraste att verka så enkelt och som lyckas skapa en imponerande dynamik. Som vågar tänja på gränserna och skapa en klang som vidrör på djupet. Kanske är det det nordiska vemodet, folkmusikharmonierna eller ett tecken på ett briljant musikerskap.

Faktum är i alla fall att Ale Möller Trio fungerar som en veritabel propagandaföreställning av musikens endorfinframkallande effekter.