Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Skådespelarna har bråttom att skifta mellan kläder och karaktärer i årets deckarteater. Från vänster: Reneé Jonsson, Lars Schilken, Tony Lundgren, Sara Chaanhing Kennedy och Johan Lundin. Bild: Ystads Stadsteater

Deckarteater för de kluriga

Ett försvunnet teatersällskap och någon som ljuger. Mysterierna hopar sig när Ystads Stadsteater kommer till Varberg - för att avslöja en mördare.

Mordgåtan utvecklas i fem akter och dessemellan kan publiken njuta av mat och dryck på Bruket i Varberg den 13 och 14 januari. Men i sista akten hettar det till. Då ska det avslöjas vem som är mördaren.

– Det är alltid svårt att ordna själva överraskningen på slutet men vi har kommit på vissa saker som funkar bra. Om man till exempel gör de felaktiga ledtrådarna mer finstilta kan man leda folk in på olika spår. Men vi vill ju också att man ska kunna klura ut det och att man ska kunna titta tillbaka och se hur saker hängde ihop, säger Johan Gille som skrivit pjäsen tillsammans med Peter Nyström.

"Hovslagarens dotter" handlar om ett teatersällskap som försvinner strax innan deras teater ska invigas med uppsättningen av just pjäsen "Hovslagarens dotter". Blodshämnd är ett centralt tema. In träder specialgruppen med poliser som ska lösa mysteriet medan ledtrådarna pekar åt alla möjliga olika håll.

– Varje akt avslutas med en ordentlig cliffhanger som brukar sätta igång diskussioner bland publiken, säger pjäsens regissör Jessica Aleryd som gör sin tredje mordgåta.

Konceptet utvecklades från början av Lerbäcks Teater och har visat sig varat mycket framgångsrikt. Manusförfattarna insåg snart att svenskar inte bara slukar deckare i form av böcker och tv-serier.

– Vi blev en aning chockade över intresset när vi startade 2004 men vi insåg också att svenskarna är så vana vid deckare att det gör vårt jobb både roligare och lättare. Det är en så etablerad genre att publiken förstår och hänger med på ett helt annat sätt än med vanlig teater, säger Johan Gille.

I "Hovslagarens dotter" pendlar historien mellan nutid och 1970-talet och man har använt sig av den klassiska grundidén där alla försvinner, samtidigt som det finns någon som egentligen lever. 

– Det är ett klassiskt deckartema och vi använder även en klassisk dramaturgi men vi försöker att inte göra rollerna för schablonartade. Vi vill också gärna att det ska vara trovärdigt även om formen kräver att man trycker ihop historien mer än vad man gör i en bok eller på tv.

Både Johan och Jessica framhåller hur kul det är att höra hur publiken resonerar.

– Det är spännande att se hur folk tänker, hur de resonerar när deras fantasi sätts igång. En del har sina alldeles egna teorier som ibland är ganska oväntade, säger Johan.

– Denna pjäsen är som ett Agatha Christie-fall. Jag tror att alla människor tycker om att få känna sig lite smarta och att många tycker det är kul att sitta och klura, säger Jessica.