Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Arvingarna repeterar sitt bidrag "I do" inför Andra chansen i Melodifestivalen.

Såg ingen framtid – då bytte Arvingarna fokus

1993 tog de Schlagersverige med storm och "Eloise" blev den låt Arvingarna fortfarande förknippas med. Men dansbandsstämpeln är de fyra veteranerna inte lika nöjda med.

Det är 30 år sedan fyra killar med varsin pappa i dansbandssvängen bestämde sig för att följa i fädernas fotspår. När de nu laddar om för andra chansen gör Arvingarna det med nytt fokus och ett år där de lämnar dansbanor och tretimmarsspelningar bakom sig.

- Vi kommer att åka ut med Diggiloo-turnén och till hösten gör vi en krogshow för att fira vårt 30-årsjubileum. Det blir första gången vi inte åker till Dansbandsveckan i Malung, vi har varit där alla år sedan 1993, säger Casper Janebrink.

Originalmedlemmarna kvar

För att nå ut till en bredare publik har man valt att satsa på dem som inte i första hand söker sig till dansgolvet, utan vill höra hitsen.

- Vi har ju haft yngre som velat se just oss och sedan den lite mognare publiken som dansat bakom. Det blev nästan lite krig mellan dem ibland, säger Casper Janebrink.

Tre decennier där inga originalmedlemmar har bytts ut. Det är facit för Arvingarna, som listar bra förebilder som en av anledningarna till att man hållit ihop så länge.

- VI har tagit efter våra föräldrars tänk, där en bra grupp är en där ingen är mer eller mindre värd, säger Lars ”Lasseman” Larsson.

Han har varit en av de drivande till den nya inriktningen, när han för några år sedan plötsligt kände att han inte såg en framtid i bandet.

- Lasseman uttryckte att "jag kan inte se mig göra det här i tio år till". Då ändrade vi, bytte produktionsbolag och nu försöker vi hitta andra ställen att spela på, säger trummisen Tommy Carlsson.

- Och nu kan jag tänka mig att hålla på med det här tills jag dör, säger Larsson.

"Bara ett jobb"

Faran i att vara ett dansband som jobbar för brödfödan är att det blir just jobb som blir ledordet i stället för spelglädje, menar gruppen.

- Utan att nämna några namn så tycker jag att man har sett exempel på band som står och spelar i flera timmar och det syns på dem alldeles för tydligt att det bara är ett jobb, säger Kim Carlsson.

- Vi var nästan där. Man kände när vi gick upp och spelade att man kunde komma på sig själv att stå och tänka på annat, säger Larsson.

Att få spela krogshow, vara bland de favorittippade i Andra chansen och spela på andra ställen än dansbanor har gett en nytändning.

- Nu är vi tillbaka lite där vi började, säger Kim Carlsson.

- Tanken var aldrig att stå på dansbanorna, vi ville bara spela för att det var skoj och det har vi gjort hela tiden, säger Casper Janebrink.