När en dörr stängs öppnas en annan heter det ju. Björn Runge sitter till exempel i en tjusig hotellsvit, aktuell med succéfilmen "The wife" med Hollywoodstjärnan Glenn Close i huvudrollen. Det trodde han inte när han 2013 på grund av finansieringsstrul tvingades lägga ned sitt dåvarande filmprojekt, "Mission 1325", om den svenska insatsen i Afghanistan.
- Men hade den inte lagts ned så hade den här filmen inte blivit av, säger han och berättar om hur han gick in för teatern i stället, samtidigt som den danska producenten Meta Louise Foldager Sørensen började skicka filmmanus till honom.
Det han tyckte bäst om var "The wife", som bygger på romanen med samma namn av Meg Wolitzer. Efter en lyckosam brunch med Glenn Close i New York fick han jobbet och trots att finansieringen föll ihop 2016 så återuppstod chansen. Filmen har redan mottagits väl av både kritiker och publik och som grädde på moset är Glenn Close en av de hetaste kandidaterna till nomineringarna för bästa kvinnliga huvudroll inför de kommande prisgalorna i USA.
Årets Nobelpris
"The wife" inleds med att författaren Joseph Castleman (Jonathan Pryce) får sitt livs mest efterlängtade samtal: han har tilldelats Nobelpriset i litteratur. Snart bär det av till ett kylslaget Stockholm där ceremonin förbereds. Vid sidan av finns hela tiden hans fru, den eleganta och tystlåtna Joan (Glenn Close).
- Vi spelade in 2016, innan metoo och akademiens kris. Men metoo läcker in i vår film eftersom det handlar om en människa som blir synliggjord – efter att till och med ha varit osynliggjord för sig själv. Det är märklig tajming och det är jag glad för, säger Björn Runge.
Ett par inspelningsdagar ägde rum i Stockholm men det mesta av filmen är inspelad i Glasgow. Inledningsvis blev Glenn Close lite stressad och nästan ångrade att hon hade tackat ja till rollen, som hon upplevde som blek jämfört med maken i filmen.
- Då sa jag att det ofta är de där rollerna som ser ordinära ut på pappret som publiken kan identifiera sig med. Efter ett tag insåg hon det och jag måste säga att jag tycker att hon var makalöst bra, hon spelar på en nivå som jag inte visste fanns. Efter världspremiären jublade publiken och då såg jag att Glenn grät. Hon var nästan chockad över sin egen insats. Då kände jag att uppdraget var slutfört.
Triggad av nivån
Nu för tiden har Björn Runge skaffat sig ett internationellt managementteam som råder honom i karriären, som ser ut att fortsätta i England. Där trivs han med det proffsiga sättet att jobba och blir triggad av den höga nivån på skådespeleriet.
- Jag har en dramathriller och en science fiction-story på gång. Det är bra berättelser och framför allt är det två kvinnliga huvudroller, det har jag satt som krav. Det är enklare och roligare att jobba med kvinnor, manliga skådepelare hamnar lätt i att mäta vem som har störst ego och jag är helt ointresserad av sådant.
Fakta: Björn Runge
Född: 1961 i Lysekil.
Långfilmsdebut: "Harry och Sonja" (1996) med Stellan Skarsgård och Viveka Seldahl.
Befrielsetrilogin: Filmerna "Om jag vände mig om" (2003), "Mun mot mun" (2005) och "Happy end" (2011) handlar om mänskliga relationer med en tematik om frigörelse och förändring. För den förstnämnda belönades Runge med en Guldbagge för bästa manus och en för bästa regi.
Aktuell: Med engelskspråkiga "The wife", som får svensk biopremiär den 7 december.
