Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Regissören Ziad Doueiri Oscarsnominerades tidigare i år för filmen "Förolämpningen", som har Sverigepremiär den 27 juli. Arkivbild.

Regissören Ziad Doueiri: Världen är polariserad

Oscarsnominerade "Förolämpningen" går snart upp på svenska biografer. Ett kontroversiellt rättegångsdrama som skapat rabalder i regissören Ziad Doueiris hemland Libanon.

En palestinsk flykting ryker ihop med en kristen libanes om ett trasigt avloppsrör. Snabbt eskalerar spydigheterna till våld – och snart har osämjan tagit männen till rättegångssalen samtidigt som målet blir en nationell angelägenhet.

Så inleds dramat "Förolämpningen" som väckt kontrovers i regissören Ziad Doueiris hemland Libanon. Utöver att dela den libanesiska biopubliken i två delar har även myndigheterna lagt sig i.

- Världen är polariserad, med både fascism och nationalism på framfart. Jag är själv inte på högerkanten, men min film uttrycker åsikter av en högerriktad kristen man – och för en del är det oacceptabelt, säger Ziad Doueiri till TT och fortsätter:

- Men reaktionerna i Libanon har också varit fantastiska. Filmen blev den mest inkomstbringande 2017.

"Ljuv hämnd"

"Förolämpningen" blev inte bara en kassako. Den skrev även historia genom att som första libanesiska film bli Oscarsnominerad i kategorin bästa icke engelskspråkiga film.

- Det var en ljuv hämnd. När vi fick nomineringen tänkte jag på en sak: striden med libanesiska myndigheter och andra grupper som gjort sitt bästa för att stoppa oss, säger Ziad Doueiri.

Är det något regissören vant sig vid, så är det att kämpa för sin konst. Det var inte en självklarhet att "Förolämpningen" skulle nomineras till en Oscar. I Libanon krävs ett godkännande av kulturministeriet innan bidragen får tävla om det anrika filmpriset.

TT: Hur kom du på idén till "Förolämpningen"?

- Det var en slump. För några år sedan vattnade jag mina växter i Beirut och började bråka med en palestinsk man. När jag insåg att han hade en palestinsk accent sade jag att "jag önskar att Ariel Sharon utplånat er allihop".

Ett uttalande som blev filmens nyckelcitat. Därefter spann regissören vidare på bråket tillsammans med sin exfru Joelle Touma som han skrivit manuset tillsammans med.

- Tänk om det inte hade löst sig som det gjorde i verkliga livet? Utan problemet fick en snöbollseffekt, och killarna som skapade det inte kunde stoppa det.

Trump inspirerar

För att få till autenticitet i rättegångsdramat anlitade regissören sin mamma som konsult. Ziad Doueiri är nämligen uppväxt i Libanon med en familj bestående av advokater och domare. Men på åttiotalet, under det libanesiska inbördeskriget, flyttade Doueiri till USA för att studera film. Därefter följde arton år i Los Angeles filmbransch som bland annat kameraman till Quentin Tarantino.

- Mitt nästa projekt handlar om nationalismen i Amerika. Om mitt liv i Amerika. Alla filmer jag gör är självbiografiska, och jag ändrar åsikt fram och tillbaka hela tiden, från vänster till höger, säger Ziad Doueiri och tillägger:

- Jag är i min mest tankeväckande period i livet. Obama-åren var så tråkiga – vem fan vill skriva om en intelligent och snygg Nobelfredspristagare? Jag hoppas att Trump vinner igen, så att jag kan fortsätta skriva.