Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Programledaren väljer Varberg på sommaren

Varberg. Hon hörs i radio, syns i TV och är en återkommande sommargäst i Varberg. Sara Kinberg, 32, är nöjesjournalisten som har vind i segel på surfbrädan, älskar studsmattor, ”tar i trä” på daglig basis och har ett förflutet på Ringhals. I sommar sänder hon ”P3 Med” och är stående gäst i Nyhetsmorgon under vinjetten ”Sara Spanar”.

Hur började din Varbergsförälskelse? Om vi kan kalla det förälskelse?

– Det kan vi! Det är verkligen så. Det är den mest magiska staden i Sverige, sommarvarberg. Det började 2011, jag jobbade med kärnkraft och då var jag på Ringhals och bodde där ute vid verket i Bua-trakten. Varberg var närmaste anhalt. Många av kollegorna bodde där och introducerade staden för mig.

Hur kom du in på vindsurfing?

– Det var någon på Ringhals som föreslog att vi skulle testa. Jag har gått samma tvådagarsgrundkurs fyra gånger. Det har bara blivit så eftersom jag åker ner till Varberg tillsammans med andra som inte har surfat, och man känner att man vill göra det tillsammans som grupp. Det spelar ingen roll, det är lika mysigt ändå.

Har du några tips till en novis vindsurfare?

– Ta det lugnt och ha tålamod. Ta det extremt lugnt när seglet ska upp. Annars får man ryggskott, det fick jag mitt första år. Det är lätt att bli ivrig och slita och dra. Det bästa är att sätta sig töntigt ergonomiskt och dra lugnt och fint i tampen så att allt vatten faller av.

Vilken plats gillar du bäst i Varberg?

– Apelviken. Det är lite klyschigt, men eftersom jag är en sommarvarbergare är det där jag hänger. Det känns inte som att jag är i Sverige när jag är där, det har blivit en tillflyktsort. Det är mysigt i societetsparken. Jag rekommenderar att vara i Varberg under festivalen Hallifornia. Det är mysigt med livemusik, utställare och det byggs upp studsmattor och allt möjligt.

Du gillar studsmattor?

– Det roligaste som finns i hela världen. Jag började hoppa trampolin i gymnastikvärlden 2017, då hoppade jag i fem timmar i sträck tills klockan blev halv tolv på kvällen. Alla andra var tvungna att åka hem och då blev jag sur för att jag inte kunde fortsätta. Det är som knark för mig. Varför vet jag inte... för att jag är en barnslig person.

Soluppgång eller solnedgång?

– Nedgång. Jag gillar inte att gå upp tidigt på morgonen, det är fruktansvärt.

Du blir inlåst i fästningens fängelsehåla i ett dygn, du får välja en person som håller dig sällskap, vem?

– Oj! Det får inte vara någon jag idoliserar. Utan någon som är väldigt intressant och som jag kan ställa frågor till och få ut något av. Jag hade sagt Stephen Hawking om han hade levt. Jag kämpar jämt med att fatta den dumma vetenskapen. Han var en sån person som levde för att förmedla på ett sätt så att alla fattade. Då skulle jag kunna ställa frågor på mitt sätt och få svar som jag köper.

Har du någon oväntad vana?

– Om det gäller tvångstankemässigt så finns det en sak jag håller på. Jag tar i trä för allt. Tänker jag en dålig tanke måste jag ta i trä, om någon pratar om tragiska livsöden måste jag ta i trä. Manin är så intensiv att jag ibland har en pappersservett i jackfickan, för ibland har man inte trä i omgivningen och då kan jag ta på den i stället - och papper är gjort av trä. Smart va?

Jo, men det låter besvärligt!

– Jag ska sluta nån gång. Jag är generellt sett ingen neurotisk, nojig och “ojande” person, men just det där med att ta i trä. Jag skyller på pappa och farmor, de är skrockiga. Där får det inte gås under stegar eller läggas nycklar på bord, svarta katter – men det håller jag inte på med.

Har du någon dold talang?

– Jag är svinbra på att sticka, riktigt avancerade mönsterstickningar. När Corona kom stickade jag som en galen person och fick kramp i nacken för att jag stickade tio timmar om dagen.

Fakta: Saras streamingtips i sommar

Sweet Magnolias: ”Utspelar sig i en amerikansk småstad där man får följa en kvinna vars man har lämnat henne. Kretsar kring ett kompisgäng, där det dyker upp lite andra spår och trådar, och den är gjord på ett värdigt sätt, inte flamsig. Skitmysig och lagom med problem som inte ger en ångest.

Outer Banks: ”Först möts man av unga snygga surfarkillar utan tröja och det skulle kunna vara extremt platt, men sen är det världens äventyr. Jag älskar att det är en riktig skattjakt, det är inte vanligt förekommande i en serie för vuxna. Tokbra och asspännande”.

Unbreakable Kimmy Schmidt: ”Ser om den nu – världens roligaste serie. Den handlar om en kvinna som blir satt i en bunker av en galen sektledare som 14-åring. Hon sitter där i 15 år, kommer ut i världen och är så naiv och jätteglad. Otroliga karaktärer som är helt spårade, egocentriska men underbara”.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten