Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Zuill Bailey har en utmärkt ton

Klassiskt.

Zuill Bailey Cello Symphony och Cello Sonata av Benjamin Britten (Telarc)

Mötet mellan mästercellisten Mstislav Rostropovitj och tonsättaren Benjamin Britten 1960 resulterade i fem verk för cello där den så kallade Cellosymfonin är det främsta.

Det är ett oerhört krävande verk i fyra satser där cellon är mer integrerad i helheten än rent konsertant.

Tonspråket kan enklast beskrivas som fränt neoklassicistiskt och egentligen inte svårtillgängligt för öppna öron. När det gäller inspelningar av verket så kan ingen matcha Rostropovitjs egen men amerikanen Zuill Baileys hävdar sig ändå väl i den allmänna konkurrensen.

Han är en driven musiker med en utmärkt ton i instrumentet. Han backas fint upp av North Carolina Symphony och dirigenten Grant Llewelyn och i den tjugo minuter långa cellosonaten har Bailey i Natasha Paremski en fin medmusikant vid pianot.