Veronica Maggio borrar sig längre och djupare in

ANNONS
|

När nyheten kom att Olle Ljungström var död var det något som gick sönder inom mina generationskamrater. Alltid lite från marginalen, ofta lite söndrig, men (nästan) alltid med en exakt förmåga att fånga in och visa upp allt det som gjorde livet vackert, skört, farligt, konstigt och härligt betydde Olle Ljungström och hans popmusik mer än vad vi tog oss tid att prata om.

Förrän det var försent. Så typiskt.

Nu lyssnar jag på Veronica Maggios nya album, det som har tagit henne tio år att komma fram till, och är övertygad om att de här sångerna kommer att spela en avgörande roll för många.

ANNONS

Popmusik är alltid viktig. Popmusik som är så här modig, välformulerad och skoningslös är helt ovärderlig. Det finns ingenting annat som med samma kraft kan tala till både kroppen och knoppen. Och samtidigt vara så snygg, stilsäker och glimrande romantisk.

Veronica Maggio har alltid haft tydliga stråk av svärta i sina neonmelodier men den här gången borrar hon längre och djupare än tidigare. Huvudpersonen i texterna är möjligen fortfarande ett festande måndagsbarn men det är alltmer som faller isär, det blir konsekvenser, pris som sa betalas. ”Jag kastar bort och börjar om / jag springer från min oro / Och jag dömer ingen längre / har dom tänkt det har jag gjort det”, sjunger Maggio i singeln Den första är alltid gratis. I Förlorad för alltid heter det att ”Jag är varken vuxen eller fri / har fastnat i en tid som är förbi.”

Veronica Maggio har hunnit bli 35 år och i sommar säljer hon ut Stockholms Stadion. Hon tyckte att någon kvinnlig artist var tvungen att ta steget och som hon sjunger ”står alltid först i alla led / jag törs när ingen tror det.” Hon har framgången i sin hand, men låtarna på nya skivan ställer ändå frågor om livet är det här och ingenting mer. Maggio står ömsöm skakande, ömsom dansande mellan ett välbekant klubbliv och vuxenhetens krav och förväntningar men också trygghet. Och som för alla oss andra handlar det om att vilja passa in men samtidigt aldrig tappa bort eller ens bromsa den där stormande själen som rusar omkring i våra skoningslöst åldrande kroppar. ”Jag vill tro att alla inte alltid måste växa upp / jag vet inte hur man gör / jag är kanske ändå gjord av sten.” sjunger Maggio i den aviga, fina, kyliga Gjord av sten.

ANNONS

Albumet rymmer tolv låtar som tar Veronica Maggio till nästa nivå. Lyssna på det storslagna drivet i eleganta arenamonstret Svart sommar. Njut av indiepopen i Dom sa och missa absolut in den ursnygga, lätt rastlösa balladen Storma tills vi dör som på många sätt sammanfattar hela skivan. Och förstås Femton där Veronica Maggio vänder blicken bakåt och inåt och sjunger till sig själv som tonåring. När allt var enklare, och ändå så svårt. Det är en låt som kommer bära hennes unga fans genom sommaren. Ovärderligt.

ANNONS