Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Värmande och vackert

Genrebeteckningen ovan, rock, kan ni ta med en nya salt. Eller tre. Öppningsspåret Unintended consequence of love och den rätt halvrisiga INXS-covern Need you tonight (varför gör hon den?!) får nog sägas vara småstökig blues. I knew och All alone with something to say är däremot sådana där skönt gungande och lite typiska Bonnie Raitt-låtar som hade platsat lika fint på hennes storsäljare Nick of time och Luck of the draw som på nya plattan. Bäst fungerar ändå avslutande och längtansfyllda pianoballaden The ones we couldn’t be. Sådär värmande och vacker att man bara vill stänga världen ute och lyssna på Bonnie Raitt medan hon sjunger bort allt ont och jobbigt i världen.