Visst låter det också vackert när duon här blandar romantik med stämningsmättad melankoli. Stilrent är det likaså. Allt material är egenkomponerat, men någon renodlad duoskiva är ”Dust & gold” inte.
Med sig har duon ett tiotal gästmusiker. Trots många instrument känns soundet alltid luftigt och atmosfären hålls enhetlig från början till slut, fastän skivan rymmer en hel del variation. Det mest melo-diösa kan erinra om en tidig Morrissey, annat om 1960-talspop och klassisk schlager. Styrkan sitter i lidelsen och duons djupa övertygelse.
