"Sommarens bästa musikupplevelse"

Se bildbomben från Säkerts konsert på Strömma

ANNONS
|

Konsertrecension

Säkert!

Strömma Farmlodge

6 juli 2017

Exakt tre minuter in på andra spåret på Säkerts album "Däggdjur" sjunger Ola Klüft från bandet Perishers orden "Funky Nassau". Jag vet det för att jag brukar spola fram dit. Först lyssnar jag på hela låten och sedan lyssnar jag på just den biten, några gånger, innan jag lyssnar vidare. Det är något med melodislingan, kören och det sköna i Ola Klüfts röst när han sjunger NassAAU.

I ladan på Strömma Farmlodge där Säkert! spelar med några få bandmedlemmar är det Umeåmusikern Jakob Nyström som sjunger låten. Han är känd från banden Isolation Years och Two White Horses. Han har turnerat med Säkert!, Deportees och Jonas Bergstenoch och 2016 släppte han ett soloalbum under namnet Algesten.

ANNONS

Trots en lång och bred musikalisk erfarenhet har han ett oerfaret scenuttryck. Han fuktar läpparna mellan stroferna. Han är medveten om tiden som går och behöver göra något för att fylla den. Han slår takten i luften som om han skulle tappa den om han slutade. Inget går på rutin. Han prövar orden som om han sjöng dem för första gången.

Samspelet mellan honom och Annika Norlin under kvällens tredje låt får en att inse att man troligtvis bevittnar något ovanligt. Musik brukar inte vara så här bra.

Genomgående vinner konserten mycket på att skivan "Däggdjur" släpptes för bara fem månader sedan. På någon låt kommer Annika Norlin in fel på en vers och på en annan behöver hon ha texten framför sig. Innan "Dian Fossey", som handlar om artistens förlossning, är Annika Norlin så nervös att hon skakar och måste blunda hela första versen. Men hon skrattar lite när hon sjunger "Barnmorskan sa: Jag såg din spelning på Luleå Kulturhus". Minnet av händelsen verkar fortfarande vara starkt.

Den här spelningen skulle inte ha gjorts – egentligen. Turnén var färdigbokad. Men när Annika Norlin fick frågan från Strömma tog hon med sig de musiker som kunde för "vi är alla från små städer och vet hur fantastiskt det är när någon orkar bygga upp något sådant här", som hon säger från scen. Spelningen är därför avskalad. Improviserad. Man får gärna sätta sig ner om man vill.

ANNONS

Spelningen är bättre än skivan och det säger mycket om kvaliteten på musikerna. Det säger också något om Annika Norlins känslospektrum, som förmedlar så mycket mer än toner och texter i studioversioner. Vi ser henne nervös, skakande, ångestfylld, leende, dansande och "full i fan" om vartannat. Det ger kött och blod till redan vackra texter.

Sista delen och det "romantiska partiet" i första halvlek avslutas med låten "Modifiering" som handlar om vad man ställer för krav på kärleken. När bandet går av scen för pausvila och publiken bryter upp är det många som håller sina handryggar mot blöta kinder.

Andra delen innehåller fler äldre låtar. Nästan hela "Facit" från 2010 spelas. Andra delen är inte lika bra. Några av låtarna sjungs (av förklarliga skäl) på mer rutin. Men även här bränner det till. Som i "Får jag" från 2010, när hon sjunger "Får jag köpa en till som vi gör i Norrlands inland när vi inte kan förklara hur gärna vi vill sitta kvar precis så här", till exempel.

Hela kvällen känns som sekundernanär Jakob Nyström slickar sig om läpparna i väntan på att nästa strof ska börja. Det råder någon typ av total närvaro. Det finns inget innan och inget sedan.

ANNONS

"Att man inte bröt ihop fler gånger", säger en kvinna till sin väninna när de lämnar ladan. Jag är inte förvånad om vi redan nu, i början på juli, har fått uppleva sommarens största musikhändelse i HN-land.

ANNONS