Ojämnt men överraskande av Carola och Måns

Måns Zelmerlöw försöker hitta en musikalisk identitet, medan Carola Häggkvist hoppar mellan sina många olika stilar och uttryck.

ANNONS
|

Måns är förstås först upp på scenen i Societetsparken, och efter turnéns titelmelodi "Primal" får han en akustisk gitarr till senaste singeln "Fire in the rain", där bandet Zappanones stämsång sitter bättre.

I "Live while you're alive", med ett schysst gitarrsolo av Efraim Törnfeldt, sprider skånepågen glad energi och får upp publikens händer i luften. Att Zelmerlöw själv ser ut att ha riktigt kul höjer stämningen för oss som inte dras med i alla låtar.

Efter att han har berättat om förlusten i dagens fotbollsmatch mot Väröbacka och om förra årets europaturné kommer den tyngre, klubbigare "Someday", med en dos funkig slapbas av Alexander Holmgren.

ANNONS

LÄS MER: Måns ska spela fotboll

"Should've gone home" får startas om när Måns tappar mikrofonen så att det knäpper till i högtalarna. I "Stir it up" överraskar i stället det ösiga altsaxsolot, som får mig att tänka på David Sanborn och Marc Russo.

Att Peter Zimny även lirar EWI (syntsax) i exempelvis "Beautiful life" ökar vibbarna av 1980-talsjazzfusion, även om den mest används i stället för ett extra keyboard.

Musiken som helhet är rockigare än på skivorna och Zelmerlöw sjunger tonsäkert och med bra engelskt uttal. Enda felet är väl att hans röst inte har en egen, tydlig signatur.

Det lyckas Måns delvis väga upp med energi, utstrålning och ett par mer personliga sångtexter. Rädda världen-låten "Hold on" skrevs efter hans första besök i Afrika med sin välgörenhetsstiftelse 2009 och tillägnas nu terroroffren i franska Nice.

Av de två ännu osläppta låtarna i mitten av hans timslånga set är "Wrong decision" eftertänksamt lugn med tre akustiska gitarrer och falsettstämmor i refrängen, medan "Holding on to nothing" är hans soulsvängigaste stund.

Det går ju inte att komma undan Melodifestivalen och att "Hope and glory" görs i en ny, tyngre version är positivt. När publiken sedan inte direkt fattar att det är dags för "Cara mia" låtsas Måns gå av scenen.

ANNONS

Eurovisionvinnande "Heroes" kommer först som andra extranummer, efter "Kingdom in the sky", och fansen längst fram får sjunga första versen. Själv tycker jag att originalet är betydligt vassare.

Trummisen Marcus Liljeqvist har varit lika anonymt proffsig som Zappanones keyboardist Robin Svensson, men får visa upp sig mot slutet, innan konserten avrundas med "Broken parts".

Förra året drog Måns och Tomas Ledin nästan dubbelt så stor publik och det syns och känns i Societetsparken. Men när Carola stormar in på scen exakt 21.30 har åskådarna i alla fall fyllt på framför scen, medan Robban Brobergs "Carola" aviserade att stjärnan var på ingång.

För en stjärna är hon tveklöst, den snart 50-åriga Häggkvistskan. Och det intressanta är att hon känns så innerlig och familjär, samtidigt som hon behåller det ouppnåeliga.

Reaktionerna är starka när Carola under sista extranumret, "Så länge jag lever", först tittar de närmsta åskådarna djupt i ögonen och sedan vandrar ut i publiken. Gammal som ung går bananas och vakterna får knuffa bort några alltför närgångna fans. För oss andra blir det ett kul minne av att vara en meter från kraftpaketet från Hägersten.

Innan dess har vi fått en nästan två timmar spretig blandning av låtar från 1983 till 2015. Carola tänker inte bygga upp konserten långsamt utan smäller till med Mello-vinnaren "Evighet" (2006) direkt, följd av frälsningspop i "Genom allt" med stöd av Sthlm Soul Sisters (Moa Gagnert, Anna Wiborg och Elsa Wiström).

ANNONS

Jag imponeras av rösten även om Carola sjunger med lite för mycket vibrato och aningen skrikigt för min smak.

Och fortsättningen gör mig tyvärr tveksam, även om det är publikfrieri som verkar fungera. Av de nästa nio låtarna hämtas sju från Carolas två första skivor, "Främling" (1983) och "Steg för steg" (1984), och framförs med få pauser, lätt stressat och med grötigt ljud.

Med "Mitt i ett äventyr" och "Sanna vänner" är vi framme i tidigt 1990-tal, men sedan följer ett misslyckat försök att förnya "Mickey" med en loungemusik-inledning och "Tommy tycker om mig".

Jag längtar efter den mogna Carola i en mer nedtonad omgivning där hon inte behöver pressa stämman för att nå ut. Efter ett märkligt stilbrott, med Ola Salos mörka "Tell me this night is over", från tv-succén "Så mycket bättre", följer en halvtråkig "Runaway" – men sedan går det åt rätt håll.

Carola briljerar i balladerna "När löven faller" och "All the reasons to live", och fortsätter mer avskalat med Sebastian Nylund på akustisk gitarr och Simon Hammarbacken på cajón (trälåda) i stället för fullt trumset.

Kvällens första överraskning är valsen "My favorite things" ur "Sound of music", med driven walkingbas av Carolas särbo Jimmy Källqvist. Kapellmästaren Kristian Kraftling river av ett flyhänt pianosolo och jag tänker på hur John Coltrane gjorde låten känd i jazzkretsar. Han har i sin tur givit namn åt The Cooltrane Quartet, vars jazziga versioner av Simply Reds "Holding back the years" och The Clashs "Should I stay or should I go" hördes före Måns Zelmerlöws konsert.

ANNONS

Carola gör också ett par covers och Depeche Modes "Personal Jesus" passar henne bra, inspirerad av Johnny Cashs tolkning. Till U2:s "Pride (in the name of love)", som görs senare, tillför hon däremot inget.

Andra gången jag tappar hakan är när Carola plockar fram den sydafrikanska vaggvisan "Thula sana". När jag intervjuade henne i maj nämnde jag att vi sjunger den hemma när sexåringen ska lägga sig, men jag trodde aldrig att den skulle vara med i konserten.

Jag gillar de följande fyra, lugna soullåtarna också. Carola sjunger "Allt kommer bli bra, mamma" med stor inlevelse och verkar nästan gå in i trans under "Jag vill alltid älska". Efter "Guld i dina ögon" och "The light" – med bara piano och sedan handklapp – sjunger kören en bit av "I smile" medan musikerna flyttar tillbaka.

Carola peppar publiken att hjälpa till att förbättra världen innan hon framför "Make a change", skriven av hennes 18-årige son Amadeus, komplett med wailande och klockrena, höga toner.

Som avslutning kommer förstås "Främling", med en balladinledning med mycket eko till syntmattan, och "Fångad av en stormvind" – där blåsten passande nog blir som en fläkt.

Gospelklassikern "Oh happy day" blir första extranumret och på Carolas orepeterade, småflummiga publiksnack märks det att hon på allvar är berörd av mottagandet. Att konserten som helhet var ojämn brydde sig inte åskådarna i Varberg om.

ANNONS

Låtlista

Måns Zelmerlöw och bandet Zappanone

1. Primal

2. Fire in the rain

3. Live while you’re alive

4. Someday

5. Should’ve gone home

6. Stir it up

7. Wrong decision

8. Hold on

9. Beautiful life

10. Hope and glory

11. Hanging on to nothing

12. Cara mia

13. Kingdom in the sky

14. Heroes

15. Broken parts

Carola Häggkvist med kompband och Sthlm Soul Sisters

1. Evighet

2. Genom allt

3. Säg mig var du står

4. Gloria

5. Tokyo

6. Steg för steg

7. Det regnar i Stockholm

8. Mitt i ett äventyr

9. Sanna vänner

10. Mickey

11. Tommy tycker om mig

12. Tell me this night is over

13. Runaway

14. När löven faller

15. All the reasons to live

16. My favorite things

17. Personal Jesus

18. Thula sana

19. Allt kommer bli bra, mamma

20. Jag vill alltid älska

21. Guld i dina ögon

22. The light

23. I smile

24. Make a change

25. Pride (in the name of love)

26. Främling

27. Fångad av en stormvind

28. Oh happy day

29. Så länge jag lever

ANNONS