Magnus och Calle gör jazzkarriär i Danmark

Om man svänger direkt till vänster efter ingången och går rakt igenom Nefertitis garderob kommer man till rummet där banden håller till före konserterna. I skinnsoffan sitter 25-åringarna Magnus Hjorth och Carl Mörner Ringström och väntar att på soundchecka, den ene en pianist med rakad skalle, den andre en långhårig gitarrist.

Just nu är det sångerskan Malene Mortensen som kollar ljudet inför kvällens spelning och henne ska vi återkomma till.

Calle och Magnus bor och pluggar i Köpenhamn och är inte kända för den breda jazzpubliken i Sverige än. Men det är bara en tidsfråga. Musikaliskt är de två hallänningarna redan på en imponerande hög nivå.

Hur är då livet i Danmarks huvudstad?

– Det är en öppnare attityd mot kultur och det finns många spelställen. Sedan har ju danskarna ett avslappnat förhållande både till att passa tider och till alkohol, säger Calle.

Språket verkar inte vara några problem, att döma av Magnus felfria danska på telefonsvararen.

– Min mormor vågar inte lämna meddelanden, för hon är inte säker på att hon har ringt rätt. Jag gav mig tusan på att snacka danska från dag ett och det är nästan ett villkor för att man ska bli riktigt integrerad, förklarar Magnus.

Deras väg till det högt ansedda Rytmisk Musikkonservatorium har flera likheter. De är födda med bara fyra dagars mellanrum i musikaliska familjer och valde att flytta eller pendla till Sturegymnasiet i Halmstad. Magnus gick direkt vidare till Fridhems folkhögskola i Svalöv 2002, medan Calle landade där två år senare.

– Jag hade trombon som huvudinstrument till och med nian, men bytte till piano och på gymnasiet började jag öva jazz på allvar. De tre åren hände det mycket både musikaliskt och tekniskt. Man är väl formbar då och jag kan falla tillbaka på att jag la grunden till en god arbetsmoral då, berättar Magnus, som ofta var kvar på skolan till åtta på kvällen.

– För mig öppnades också en helt ny värld. Jag var ju hårdrockare fram till gymnasiet och de rötterna har kommit tillbaka mer och mer i Köpenhamn. Det hörs nog i attityden att jag vågar vara kompromisslös och inte är rädd för att spela högt, säger Calle, som plankade Van Halen-skivor redan som åttaåring.

På Sturegymnasiet repade Magnus och Calle ofta i duo och diggade Pat Metheny. Med Ola Strömberg och trummisen Johan Kolsut (tidigare Nilsson, bor också i Köpenhamn) vann de Hallandsfinalen av Musik direkt med fusionbandet dreamFlow 2002 och fick spela i både polska Elk och ryska Kaliningrad.

Med Max Thornberg som basist i stället för Ola vann CMJ Quartet två år senare Svenska Jazzriksförbundets riksfinal för unga musiker och fick representera Sverige vid en jazzkonferens i Los Angeles.

Magnus har fortsatt att vinna. I Spanska Bilbao prisades hans band People are machines samtidigt som han utsågs till årets solist och 30 maj kan han bli Årets nya jazznamn på Danish Music Awards, tack vare förra årets trioplatta ”Loco motif” med Petter Eldh (bas) och norrmannen Snorre Kirk (trummor) – som också kompar Malene Mortensen i Göteborg.

Trion missar dock galan eftersom den krockar med ett gig på Ängelholms jazzfestival.

Den blivande ljudteknikern som är klubbvärd på Nefertiti, Mats ”Mappe” Persson från Falkenberg, tittar förbi innan Magnus Hjorth nämner ett par av sina förebilder. Stilmässigt ser han mer likheter med McCoy Tyners efterföljare Kenny Kirkland och Joey Calderazzo än med utvecklingslinjen från Keith Jarrett till Brad Meldau.

– Just nu är jag influerad av den blinde pianisten Marcus Roberts som har spelat en del med Wynton Marsalis och är härligt befriad från genrer. Han har både Rachmaninov-tänket men är ändå grundad i blues och New Orleans, säger Magnus.

När bandet på kvällen spelar ”Tools & rules” tänker jag på pianisten Jacob Karlzons flödande spel bakom Viktoria Tolstoy. Magnus Hjorths teknik verkar närmast obegränsad, men han varierar sig på ett moget sätt och spelar aldrig snabbt bara för sakens skull.

– Med min stil behöver jag en extra växel att sätta i för att hålla energinivån uppe, säger Magnus.

Carl Mörner Ringström kan också vräka på om han vill och hårdrocksinfluenserna hörs redan i kvällens första låt ”Egyptian moonlight”. Bland influenserna finns även Kurt Rosenwinkel, Adam Rogers och fusiongitarristen Allan Holdsworth.

– Jag har haft perioder där jag har låtit mycket som någon annan och det ska man inte vara rädd för när man är ung. Jag tror inte man kan tvinga fram en egen personlighet, utan det får ta den tid det tar, säger Calle, som numera trivs riktigt bra i Köpenhamn.

– I början ångrade jag att jag inte valde Musikhögskolan i Göteborg, men efter ett tag rullade det på. Det var många svenskar som började samtidigt, så vi blev lite för mycket som en egen koloni.

På kvällen spelar bandet bland annat ”Light up ahead” och ”Into your heart”, två av låtarna som Calle har komponerat och som har texter av hans flickvän Malene Mortensen. Den duktiga sångerskan har även skrivit låtar med sin före detta kille, som ”Good at goodbyes” och ”Crashed” – där hon sjunger ”The love between you and me is dead /…/ I wait for the confrontation by my bed”.

Malenes ex-pojkvän råkar vara Magnus Hjorth och han håller med om att situationen är lite ”märklig”. Så det räcker väl att konstatera att de två före detta rumskamraterna numera både snackar och spelar med varandra igen.

Och oavsett om de samarbetar eller inte i framtiden kommer deras begåvning garanterat att ta dem långt inom musiken.

TEXT

Martin Erlandsson

martin.erlandsson@hn.se