Vid sex års ålder, kanske sju, genomled Alf Hambe en av de barnsjukdomar som någon gång drabbar alla i det uppväxande släktet. Efter en veckas sängliggande, med blott välling och moderns nötta exemplar av ”Parsifalsagan för ungdomen” – sekelskiftesversionen av Illustrerade klassiker – som lekamlig och andlig spis, fick Alf ett kokt ägg serverat sig. Med den uråldriga historien om riddar Parsifal, kung Arthur och ymnighetshornet Graalen på näthinnan såg pojken i äggkoppens vackra, vita rundning sin egen Graal.
– ”Oj! Ett kokt ägg, nu får jag äta igen!” tänkte jag då, flinar den nu 78-årige trubaduren vid minnet av sitt första ”graalblänk”,
Ett livslångt intresse för Arthursagan i allmänhet – och Parsifals äventyr i synnerhet – hade väckts, ett intresse som har gjort tydliga avtryck i Hambes pass, bokhyllor och visdiktande.
– När jag gav mig ut på luffaräventyr i Europa på 1950-talet upplevde jag mig själv som en landsvägsriddare, säger Alf Hambe som sedan ungdomen besökt många platser som förknippas med Arthursagan, vare sig det handlar om Bretagne, sydvästra England eller Wales.
Parsifal har sedan länge varit en återkommande figur i Hambes visor, där denne ofta åtföljts av Vilse-Per, diktarens alter ego, som traskar bredvid huvudpersonens häst.
Under förra året föll andan på rejält vilket resulterade i elva nyskrivna sånger om Parsifal, vilket av en slump sammanföll med en förfrågan från Martin Bagge, projektledare på Svenska Visakademin, om att göra något på ”Rosor & riddare”. Så kallas akademins temavecka om provensalsk trubadurlyrik som inleds på lördag, en vecka som bjuder på seminarier och konserter runt om i Halland och Västra Götaland.
Alf Hambe sade genast ja till att sätta ihop ett program med 18 låtar – varav elva helt nyskrivna – där Parsifal och Graalen är den röda tråden, mer än 70 år efter det där kokta ägget.
Med på scen är Eva Bartholdsson, sång och gitarr, och Greger Siljebo, mandola och fiol. Två handplockade folkmusiker som Hambe har arbetat med tidigare.
– Eva har en av de vackraste rösterna i Sverige, och Greger är en av våra bästa fiolspelare som även är väldigt duktig på gitarr och mandola, säger Alf Hambe ser fram emot att spela på Musikgemaket på onsdag.
– En bra lokal, senast jag var där var med Nizzan Jazzband, säger Hambe som utöver Parsifal även har en annan äventyrlig vagabond som förebild och inspirationskälla – något för framtida sångsviter?
– Jag och frugan var i Ithaka, Odysseus hemstad, för ett tag sedan. Det var fantastiskt vackert.
Parsifal och Odysseus, har du någon svensk motsvarighet som du ger dig ut på äventyr med?
– Tja, jag vet inte om jag skulle våga ge mig ut och resa med Parsifal eller Odysseus på riktigt, men jag kan göra det i andanom. En svensk motsvarighet? Det får bli Harry Martinsons luffare Bolle i ”Vägen till Klockrike” i så fall, säger Alf Hambe och berättar om hur Klockrike – likt Graalen – inte är en nödvändigtvis är en fysisk plats eller föremål utan en symbol för landsvägsriddarnas sökande efter något, förmodligen sig själva.
– Men det finns faktiskt en plats i Östergötland som heter Klockrike. Jag har varit där. Det finns en enkel skylt och några hus.
Fotnot. Konsert ges även nu på lördag i Svartrå medeltidskyrka.
