I september 2013 landade han rädd och förvirrad i Göteborg. Med en kraftig krigsbaksmälla vaknade han sakta men säkert till liv igen för att åter kunna fokusera på musiken. Det blev nya låtar, inspirerade av tre självupplevda krig i Palestina. I två år har Khaled Harara varit Göteborgs fristadsförfattare. Nu står hiphoparen från Gaza på egna ben.
Hur ser din dag ut i dag ?
–Jag går på universitetet och lär mig nya saker. Träffar nya intressanta musiker och expanderar mitt nätverk. Jag studerar på det individuella musikerprogrammet på Högskolan för scen och musik, HSM. Det var supersvårt att komma in så jag gick ett år på musikgymnasiet i Angered först, för att förkovra mig och skapa fler kontakter. Sedan genomgick jag tre nivåer av auditions, skickade in mitt cv och ja ... kom in. Jag lyckades, fråga mig inte hur. Steg för steg, med hjälp med alla goda människor omkring mig, har det löst sig och jag har kommit ut mina mörka cirklar. I dag går jag en bra utbildning, har en studentbostad och ett arbete vid sidan om studierna.
Hur känns det?
–Nu är det bra, jag spelar igen, har mött musikern Martin Holmlund och blivit medlem i bandet Makten & Härligheten. Det är Martin som har introducerat mig i musiklivet i Göteborg. Jag har rest runt i Europa och framträtt och börjat tala om det som är viktigt för mig. Vad som händer i Palestina, särskilt i Gaza där jag kommer ifrån, och vilken kamp mina vänner utkämpar, nästa generation modiga unga palestinier som står på barrikaderna. Jag gör vad jag kan för att vara deras röst, för att vara en länk mellan Palestina och Sverige, mellan Palestina och Europa.
Vad har du fått för reaktioner i Palestina på ditt arbete?
–Jag har inte frågat efter det, jag vet bara att de ser vad jag gör, och att mina vänner ser att jag kan röra mig fritt, tala fritt och har vackra omgivningar omkring mig. Jag vet att det påverkar dem starkt eftersom jag har allt det som de inte har.
Minns du din känsla när du först kom till Göteborg?
–Jag var rädd, förvirrad, min engelska var dålig, min hjärna kunde inte tänka klart. Jag var skadad av mina upplevelser och visste samtidigt inte hur jag skulle leva upp till chansen jag fått. Jag gick in i en tung depression, i nära ett halvår, mådde väldigt dåligt och drack mycket vodka. Samtidigt följde jag till punkt och pricka vad Bibbi Wopenka (Göteborgs kulturförvaltning reds anm) och de andra som hjälpt mig sa till mig att göra. De såg till att jag kom ut på olika uppdrag och skötte mitt jobb. Vad Göteborg gav mig var en gyllene nyckel. Jag visste att om jag använde den på rätt sätt så skulle jag ha en framtid. Om inte, skulle jag kasta bort en möjlighet som någon annan annars hade fått. Så jag började göra musik igen. Men jag hade inte klarat det utan de människor jag har runt omkring mig.
Vad är det du arbetar med vid sidan om studierna?
–Under mina studier i Angered började jag fundera över att bygga upp ett musiksystem, en musikutbildning för människor i utsatta konfliktområden. Nu kommer jag att starta det i Gaza, med hjälp av pengar från Postkodlotteriet och organisation genom Riksteatern. Jag kommer att skicka 17 mini-studios ner till Gaza, knyta till mig elva musiker, rap-musiker, eftersom den musiken är förbjuden där, och tre andra musiker, kvinnliga musiker som ska kopplas ihop med de andra och utbildas till musikproducenter, eftersom det också är förbjuden verksamhet för kvinnor i Gaza. Föreställ dig hur de här unga kvinnorna kommer att kunna stå hemma och mixa och producera den musik de vill, vilka berättelser de kommer att sprida över världen och vilka förebilder de kommer att bli för andra unga kvinnor i Palestina. Allt ska självklart backas upp med politiskt stöd och kommunikation via sociala medier, radio och tidningar. Utbildningsplanen är till en början på ett år och kommer att ske via skype och involvera två lärare.
Wow. Men är det inte farligt för dem?
–Den frågan ställer alla här, men i Gaza är det ingen som bryr sig om det. Allt du gör i Gaza är 50/50. Du har 50 procent chans att lyckas, 50 procent risk att misslyckas, 50 procent chans att överleva, 50 procent risk att dö, varje dag. De lever i varje stund med vetskapen att allt kan vara över när som helst. Att shit happens.
Du har ytterligare projekt på gång här i Sverige har jag hört.
–Ja det stämmer. Den andra delen av projektet är att jag tillsammans med en teaterutbildad tjej från Afghanistan som är otroligt duktig ska möta nyanlända ensamkommande barn och i workshops med dem göra musik och teater av deras berättelser.
Och nästa steg?
–Nästa steg är att hitta finansiering för fortsättningen av projekten. Får vi mer pengar kan vi utöka satsningen i Gaza med mer teknik och lärare som kan åka ner och undervisa. Tanken är också att de rappare och musiker som är med från start ska kunna utbilda dem som kommer efter. Sprida musiken till flera olika nivåer.
Du är väldigt beslutsam.
–Ja, det finns inget alternativ. Och jag har en tredje idé som jag hoppas kunna förverkliga också, du får gärna hjälpa mig att berätta om den. Jag försöker hitta ett samarbete mellan Chalmers och musikhögskolan, för att kunna skapa mobila musikstudios i flyktingläger runt om i världen. Studio- och radiotält som är lätta att flytta. Föreställ dig att du bor i ett flyktingläger och får möjlighet att göra musik och radiosändningar ihop. Det skulle ge flyktingarna en röst som kan spridas världen över via internet och radio. Jag håller på att övertyga mina lärare nu att ta kontakt med Chalmers för vi behöver arkitekter och materialexperter som kan konstruera dessa tillfälliga studios. Kanske kan Ikea involveras? Sedan kan FN köpa in tälten och se till att de ställs upp i flyktinglägren.
Det är en fantastisk idé.
–Yo. Musik kan förändra livet för människor. Det vet jag av egen erfarenhet.
Tror du att du kommer att återvända till Gaza?
–Jag längtar verkligen hem efter tre år i exil. När jag först kom hit ville jag bara komma bort från kriget och glömma allt, men nu vill jag göra något för att hjälpa andra och en dag vill jag återvända för att bygga upp ett musikgymnasium i Gaza. Jag kommer att återvända. Alldeles nyligen fick jag permanent uppehållstillstånd i Sverige och jag är oerhört glad för det, men jag är också glad att det inte blev politisk asyl för jag vill gärna behålla mitt palestinska pass ett tag till.
–Jag är lyckligt lottad. Jag tog inte sjövägen hit, jag har fått en möjlighet att återvända till livet och göra något för andra. Jag betraktar mig fortfarande som gäst i detta land och har inga synpunkter på er flyktingpolitik, men jag säger så här: ge flyktingar en tillfällig fristad, låt dem få jobba och betrakta dem inte som en börda. Låt dem få en chans att delta i samhället och bidra.
En fristad kan leda till Nobelpris, eller hur?
–Ja! Det är fantastiskt. Innan jag fick studentbostaden bodde jag i samma lägenhet som Svetlana Aleksijevitj gjorde när hon var här. Väldigt inspirerande. Jag säger bara: ge mig tio år så ...
Född 1987 i Jemen, uppvuxen i Gaza, Palestina.
Hiphopartist som flera gånger suttit fängslad, blivit misshandlad och utsatts för hårda förhör på grund av sin musik och spridningen av hiphop genom workshops för ungdomar i Gaza. En verksamhet som förbjöds av Hamasregimen, liksom Hararas grupp Palestinian Unit.
Hoppade av efter en spelning i Köpenhamn och kom till Göteborg i september 2013 som fristadsför-fattare i två år.
Är i dag medlem i gruppen Makten & Härligheten, student vid Högskolan för scen och musik och projektledare för flera musikprojekt för utsatta människor i konfliktområden.