Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Radiohead. Sångaren Thom Yorke på scen i Lissabon.

Alltjämt rastlösa och relevanta

Rock

Radiohead
A moon shaped pool
(XL Recordings)

”This is a low-flying panic attack”, sjunger Thom Yorke i inledande Burn the witch och frammanar omedelbart den där känslan av fladdrig oro och närmast imploderande energi som kännetecknar så många av Radioheads allra starkaste låtar.

Efter att ha varit uppe och snuddat på de största arenorna, alla andra band hade valt helt andra vägar efter Ok Computer, har Radiohead åter-igen gjort en ganska tillgänglig skiva där man gång på gång låter vackert slingrande melodier sippra genom det typiska bruset av såväl störande som fängslande ljud.

Jag erkänner villigt att jag inte sällan irriterat mig på Radioheads intellektuella, närmast introverta rockmusik. Jag har mer än en gång längtat tillbaka till gitarrkaskaderna på The Bends men i stället tvingats treva mig fram genom elektroniska maskinparker och surrande, söndriga låtar.

Jag uppskattar tydligheten på den här skivan där bandets ljudtrixande i alla fall som oftast berikar i stället för skymmer.

Sångaren Thom Yorke låter osedvanligt inspirerad och gitarrerna finns där, men jag vidhåller att plattan hade mått bra av ett par, tre riktiga kioskvältare till låtar.