Med koltrasten mot vårvärmen

ANNONS
|

För några dagar sedan när jag inifrån min vinterjacka begrundade omvärlden gråbrun och kall, fanns det egentligen bara en som på ett trovärdigt sätt bebådade våren, koltrasten.

Medan jag väntar läser jag olika böcker. Sedan diskuterar jag med en läsvän som läst romanen ”Tigrar i rött väder” av Liza Klaussmann.

”Den var mycket bra, fast jag minns ingenting av den efteråt.”

”Då var den väl inte så bra?”

”Jo, medan jag läste den.”

”Men en bra bok lämnar väl ett avtryck?”

”Den var bra, väldigt bra då.”

Så håller vi på.

Sedan väcks i stället intresset för poeten Wallace Stevens vars dikt Desillusion klockan tio givit namn åt den eventuellt bra boken ovan. Dikten börjar

ANNONS

Husen är hemsökta

Av vita nattdräkter.

Ingen är grön,

eller purpur med gröna ringar,

eller grön med gula ringar.

Ingen drömmer konstiga drömmar om babianer. Allt är så vanligt och helt normalt i husen. Oroväckande normalt, ordet hemsökta i första raden sår ett frö av olust.

Dikten slutar:

Bara här och där en gammal berusad sjöman

som sover i sina stövlar,

Och fångar tigrar

I det röda vädret.

Detta smakar bra, det smakar den polska poeten Wislawa Szymborska (intresset för färger, uppräkning, tonen) och nu vill jag läsa mer.

Wallace Stevens levde 1878-1955 på den nord-amerikanska västkusten, han var en centralgestalt i tidens modernistiska riktning.

Han delade en stor villa och trädgårdsintresset men inte så mycket annat med sin fru. Hon var extraordinärt vacker, hennes profil avbildades på 10-centsmyntet.

Enligt uppgifter var Wallace storvuxen och lugn till sinnet. ”Men ett par gånger brast det” påstår det litterära lexikonet alex.se:

1. Han antastade en hushållerska och relegerades från Harvard. 2. Slog sönder sin näve i ett slagsmål med Ernest Hemingway (Key West)

Parallellt med författarskapet gjorde Wallace Stevens karriär inom försäkringsbranschen. Bland kollegorna på kontoret var det nästan ingen som visste något om hans framgångar på parnassen.

Wallace Stevens verkar nästan vara USA:s svar på Ragnar Thoursie (eller tvärtom). Svensk poet och modernist. Och Arbetsmarknadsstyrelsen trogen fram till pensioneringen 1985. (Nu fick jag lust att friska upp Thoursie-dikterna också.)

ANNONS

På några dagar har mycket hänt: fyra blåsippor, fyra grodor, tre citronfjärilar, två bad, en humla och så koltrasten alltjämt. Och när man saknar ord är det bara att låna ur Wallace Stevens svit Tretton sätt att betrakta en koltrast:

Jag vet inte vilket jag föredrar;

modulationernas skönhet

eller glidningarnas.

Koltrasten när den visslar

eller strax efteråt.

ANNONS