Hösten 1963 skulle jag fylla nio år och det var en stor sak (det är födelsedagar i den åldern), men det är två andra händelser från den tiden som har bränt fast i minnet: Kennedymordet – förstås – och det stora tågrånet i England.
Vi knuffade ner varandra från snöhögar på skolgården och skrek "vem har mördat Kennedy?!". Den som ramlade först var skyldig (leken stoppades dock av en upprörd lärare).
Men jag var nästan ännu mer tagen av tågrånet. Jag hade i flera år lekt tågrån med mina plastcowboys och indianer, och nu fylldes tidningarna av stora grafiska skisser över hur brottet hade gått till. Det var som att titta i serietidningar, jag kunde inte få nog.
Därför såg jag denna höst fram emot "Det stora tågrånet" i SVT, ett BBC-drama i två delar som har sänts de två senaste lördagarna. Engelsmännen är allt bäst på verklighetsbaserade historier, de vet hur man mixar brott med de sociala och mänskliga perspektiven.
Tyvärr levde upphovsmännen inte riktigt upp till detta i "Det stora tågrånet", som mera blev en torr och faktaspäckad berättelse med brottet och rånarjakten helt i centrum.
Men serien var ändå otroligt välspelad och fascinerande. I del ett fick vi följa planeringen av rånet mot posttåget mellan Glasgow och Euston, genomförandet och den stora förvåningen när ligan räknade pengarna.
Det var en "Joakim von Anka-hög" med sedlar: 2,6 miljoner pund, vilket 2013 – när serien gjordes – motsvarade 41 miljoner pund (i dag: cirka 490 miljoner svenska kronor).
Glädjen stod högt i tak men samtidigt såg man rädslan i de nyrikas ögon. De hade varit nöjda med mindre, "det var inte tänkt att bli århundradet brott", som ledaren sa. De insåg att de skulle utsättas för en oförsonlig jakt.
Och så blev det. I del två fick mötte vi kommissarie John Butler som ledde en elitstyrka, med en skoningslös effektivitet. När de andra polismännen lämnade in övertidsrapporter kastade han dem i papperskorgen, och när de bad om ledighet en kväll i veckan fick han ett storslaget vredesutbrott.
Men "management by fear" var framångsrikt. En efter en fångades rånarna in och straffades med sådan hårdhet att det ifrågasattes av det övriga samhället.
John Butler spelades briljant av Jim Broadbent, en av världens bästa skådespelare, och förutom enstaka utbrott var han så sammanbiten att käkarna såg ut att vara fastlåsta. Hans närvaro lyste upp "Det stora tågrånet", där övriga aktörer förblev anonyma.
Kommissarien vägrade att gå i pension innan rånarnas ledare Bruce Reynolds (spelad av Luke Evans) åkte fast, och detta skedde 1968 – fem år efter rånet. Vid den magnifika slutscenen, där dialogen nog var mer fiktiv än faktaunderbyggd, fick Reynolds frågan om varför han hade utfört rånet.
"Man måste ha stora drömmar om man vill åstadkomma något i livet. Det handlade inte bara om pengarna, det var kicken", svarade tågrånaren som senare dömdes till fängelse i 25 år.
