Att titta in i Anita Wohléns ateljé på den lilla gården i Tångaberg, är att se in i en kreativ hjärnas vindlande tankar och sprudlande infall. I ett hörn står en lampa i form av ett vitmålat dockhuvud, på motsatt sida pågår en fotbollsmatch mellan tandborstar och löständer och på en hylla sitter en liten fågel iklädd t-shirt. ”Sluttra kvittra”, står det på bröstet.
– Jag försöker belysa vardagen från lite olika håll, ofta med lite humor, säger Anita.
Hon är född och uppvuxen i Varberg, och efter en 25 år lång avstickare i Västernorrland, vände hon åter till rötterna i början av 2000-talet. Sedan dess har skapandet, som tidigare varit en heltidssyssla, satts på paus.
– Innan jag flyttade tillbaka till Varberg försörjde jag mig som konstnär. Jag jobbade mest med sociala projekt och involverade ofta andra människor i olika idéer som jag hade, berättar Anita.
Ett av hennes verk rönte medial uppmärksamhet i hela landet, och föranledde även ett uttalande från kung Carl Gustaf.
Kor som gillar kungligt
– Det var ett projekt för ett naturbruksgymnasium utanför Kramfors, där jag anordnade en utställning för kor. Den bestod av saltstenar som korna blev anvisade till med hjälp av skyltar med olika bilder, och det visade sig att de flesta föredrog den saltsten som stod tillsammans med en bild på kungen och drottningen.
– Jag tror det var Expressen eller Aftonbladet som ringde upp kungen och frågade vad han tycket om det. Ganska kul faktiskt!
Konstnärskapet byttes ut mot en tjänst som kommunikatör på Varberg kommuns kulturavdelning – ett jobb som Anita lämnade för fem år sedan.
– Det var jätteroligt, men också stressigt. Jag kände att det var dags för något annat, och numer är jag parkarbetare. Det är väldigt skönt och vilsamt.
Med pensionen runt hörnet och huset tomt på barn, har hon på senare tid också tagit upp konsten igen. Den kreativa lusten har kommit tillbaka.
– Jag tänker att jag kommer jobba några år till, men jag vill gärna vill starta upp mitt konstnärsliv igen. Det är något jag vill ägna mig åt när jag blir utan vanligt lönearbete.
Statens konstråd imponerade
I höstas hade Anita Wohlén vernissage på Galleri Hamnmagasinet, utställningen hette ”ett träd är ett träd är ett träd är en skog” och hämtade inspiration från naturen och en parkarbetares vardag.
Några veckor senare ringde telefonen. Det var en representant från Statens konstråd, och hon ville köpa sex av Anitas verk.
– Jag blev jätteglad. En kalasbra uppstart!
Verken i fråga heter ”Trofé”, och är en blinkning till pappans intresse för jakt. Precis som han fällde djur, fäller Anita nu träd. Och det är av dem som troféerna är skapade.
– De är gjorda av pinnar och vrilar – en utväxt som man främst hittar på björkar. Numer hänger de i en föreläsningssal på Umeå universitet. Ett sobert och strikt rum, och de här lite spretiga och lekfulla verken bryter av på ett väldigt fint sätt.
Det är roligt att vara tillbaka på den offentliga kulturscenen, konstaterar Anita – men det är inte bekräftelse som driver henne.
– Kan man få visa sin konst för andra, och inspirera dem, då har man kommit en bit på vägen. Men främst gör jag konst för min egen del. Att få vara kreativ och att få skapa, det är så fruktansvärt roligt.
