De var en grupp. De flesta hade lärt känna varandra på serieskolan i Malmö. De ville starta ett seriekollo för barn. De sökte pengar från kommunen. Det blev inget kollo, men det blev två enstaka seriedagar. Sommaren 2016 sökte de nya medel, från arvsfonden.
– Vi fick jättemycket pengar. Så nu är alla anställda i projektet under tre år, säger Ylva Oknelid som bor i Malmö.
Projektet finns i olika städer i landet och Ylva Oknelid arbetar i Malmö och Umeå.
– Vi har en öppen verkstad i Malmö på Garaget. Det är ett bibliotek som är helt fantastiskt. De har mycket verksamhet för barn och det är många som hänger där efter skolan.
Satsningen heter Seriestorm och är ett projekt för att skapa konstnärliga mötesplatser med en "interkulturell medvetenhet".
– Vi vill hitta nya sätt för barn att träffa varandra utanför skolan. Förhoppningsvis bygger vi upp intresset för serier också. Vi arbetar för att ta fram metoder för att skapa en verkstadsmiljö som är hierarkilös och utan prestation. Vi vill gå bort från mycket av det som finns i skolan.
Hon arbetar med Seriestorm två dagar i veckan. Resten av tiden lägger hon på egna projekt. Hon försöker till exempel bli klar med en seriebok som heter Violaresorna.
– Den handlar om en postapokalyptisk sagovärld där ett kollektiv håller på med botanik och växtforskning. Fem personer från kollektivet ger sig ut på olika expeditioner.
Vem tror du gillar boken?
– Folk som mig. Alla. Växtintresserade som gillar fantasy och relationer.
Hur började du rita?
– Jag har alltid gjort det. På gamla teckningar syns det att jag ritade som vilken skitunge som helst. Men vuxna omkring mig såg att jag tyckte det var roligt, och uppmuntrade mig. Det gjorde mycket för självförtroendet att fortsätta.
När började du rita serier?
– Jag började säga att jag ritade serier när jag var sexton, men det stämmer inte riktigt. Jag kände bara att jag väldigt gärna ville rita serier. Jag har alltid läst serier. Men det var egentligen inte förrän på serieskolan jag började ordentligt.
Det var på Falkenbergs bibliotek hon hittade serier som hon identifierade sig medoch inspirerades av. Bland annat "Till mina vänner och fiender" av Loka Kanarp och "Niemi" av Ronja Berge.
– Serier är ett jättebra medium för att berätta saker, med bild och text. Det passar mig väldigt bra. Dels ritar jag för att jag bill berätta något. Men jag har också gjort mycket dagboksserier, för mig själv. Det känns som att jag har en serie för varje person jag har gjort slut med.
Utöver Seriestorm, den pågående boken och det egna dagboksritandet gör Ylva Oknelid olika sidoprojekt. I julas sålde hon till exempel en kalender som hon hade gjort.
– Det var ett litet smit, som jag så lätt gör. Jag ville ha något nytt att sälja på en julmarknad. Det är på grund av sådana smit som boken drar ut på tiden. Jag är lättdistraherad. Jag har också gjort en utställning och ett skivomslag och en annan bok om två tjejer som skejtar och blir kära, för 9-12-åringar, under tiden jag har arbetat med Violaresorna.
Men hon vill bli klar, snart.
– Serier tar så fruktansvärt lång tid att göra. I alla fall för mig. Jag vill bli klar, för om jag inte skärper mig och jobbar på skulle jag kunna sitta i hundra år.
Vad ska hända när du väl blir klar då?
– Då ska ett förlag säga: "Hej, vi vill ge ut det här!".
Om Ylva Oknelid
Ålder: 24
Uppvuxen: Falkenberg
Bor: Malmö
Gör: Serietecknare och seriepedagog
Utbildning: Serieskolan i Malmö, Helidens folkhögskola och Löftadalens folkhögskola
Aktuell med: Projektet Seriestorm som är en konstnärlig mötesplats för barn
Ylvas tre serietips: "Vägarna är som tvättbrädor här" av Hilding Sandgren, "The essential dykes to watch out for" av Alison Bechdel och "Ankomsten" av Shaun Tan
