Varbergs kommuns konstnärliga ledare för konst och utställningar har länge tänkte på att göra en separatutställning med skulptören Roland Persson, som hade med en liten låda i "Varning för känsliga människor" hösten 2014.
- Ja, jag har haft en katalog med bilder av hans skulpturer liggandes på mitt skrivbord i flera år. Jag fascineras av Rolands blandning av verklighet och det absurda, säger Eva Eriksdotter.
Själv får jag först nypa mig i armen för att förstå att det inte är en uppstoppad elefant mitt i rummet, utan en ihålig avgjutning på knappt 200 kilo. Allt i konstverket "Grace and glory" är silikon, utom ögonen av glas och behåringen, som kommer från en sopkvast och är ditsatt strå för strå.
- Jag trodde inte mina ögon när jag såg den. Den utstrålar sorg och vemod, och ställer frågor, som all riktigt bra konst gör. Om jag förstod allt direkt hade det varit ointressant, men om det skaver blir jag nyfiken, säger Moderna Museets tidigare chef Björn Springfeldt, som håller invigningstalet under vernissagen den 23 januari.
Att betarna saknas och är ersatta med träplankor och metalltvingar (också i silikon) är förstås en kritik mot tjuvjakten på elfenben.
Elefanten och "Bird nest" – duvor som häckar i en madrass, inspirerat av vinden i huset han ärvde av sin pappa – är helt nya verk som nu visas för första gången. Roland Persson skriver i utställningskatalogen att han med det förstnämnda ville göra "något stort och väldigt, som bara står där tyst. Som säger något, är full av historier, men berättar inget. Likgiltig".
Persson använder alltid en förlaga till själva gjutformen och fick tag i en uppstoppad, indisk elefant via en auktionsfirma i Danmark. Enligt deras uppgifter var det en cirkuselefant som föddes 1870 och tillbringade sina sista år på ett zoo tills han dog 102 år gammal.
Björn Springfeldt är ett av Roland Perssons bollplank och har hjälpt till att skaffa både avlidna sälar och en björnunge.
- Ja, men när han ville ha en häst gick jag bet, avslöjar Björn.
Lösningen blev att åka till Ultuna Universitets djursjukhus, där den inte tillräckligt framgångsrika travaren Speedy Rut just hade avlivas.
- Det var fortfarande varm när vi fick den, säger Roland under pressvisningen en vecka innan utställningen öppnar.
I katalogen berättar han mer om hur formtagningen gick till: "Vi är helt tysta under en timme /…/ som om vi inte vill prata inför hästen. I mig kommer starka känslor av identifikation, död och försoning. Jag mår väldigt dåligt psykiskt och fysiskt under denna period av mitt liv /…/ och i någon underlig tanke så är min egen död sammanlänkad med den döda hästen".
Lika trasig är den färdiga skulpturen, där hästen är omplåstrad och stöttar ett avbrutet ben på en stol.
Utställningen är döpt efter verket Mother, baserat på en 492 kilo tung pumpa, som bland annat ska symbolisera övervikt och kretslopp.
Bredvid står en lika verklighetstrogen spansk kaktus: Father. Det är svårt att tro att den är av silikon.
"Allt på min pappa var kantigt, smalt och vasst. Allt på min mamma var runt och tjockt", förklarar Roland Persson.
Ännu mer personligt, för att inte säga privat, är teckningarna av konstnärens egna drömmar, inte sällan erotiska. Och de är ändå inget emot den smått bisarra, nakna kroppen, som ligger på golvet, utan huvud och andra delar, men med en flock duvor på sig.
- Jag har gjutit av mig själv.
Bakgrunden är en olycka på Irland som kunde ha kostat honom livet, när han gick upp för att pinka i den gamla kvarnen där kompisgänget satt och sjöng.
"Jag trevar längs kvarnens vägg. Plötsligt öppnar sig allt /…/ jag faller handlöst ner i ett schakt, och hamnar på en trappavsats, tre meter ner. Jag har ingen luft i lungorna, så jag kan inte ropa på hjälp. Jag hade brutit sex revben och punkterat lungan".
- Kroppen är ett självporträtt, men han har även en stor inlevelseförmåga och tolkar ruskiga saker som händer ute i världen, berättar Björn Springfeldt och visar en skulptur av ett luftmadrassbygge som ger tankar om en riskabel flykt över Medelhavet undan ett krig.
Björn bor nära "Rolle" på Värmdö i Stockholms skärgård.
- Det var en omtumlande upplevelse att komma in i hans ateljé för första gången. Jag hade aldrig sett något liknande. Man visste inte var konsten tog slut och soporna tog vid, vilket var lite spännande…
Roland Perssons konst innehåller även mycket måleri.
- Färg har en psykologisk effekt och jag blandar själv för att hitta rätt nyanser. Ibland ändrar jag lite jämfört med verkligheten, så att jag kan berätta en historia med surrealistiska inslag, förklarar han och gör tummen upp för Varbergs konsthall och dess råa trägolv.
- Det är bra att det inte är en matta. Perfekt för skulpturer. Här kan jag dra på rätt hårt.
Utställningen med skulpturer av Roland Persson öppnar i Varbergs Konsthall lördag den 23 januari och pågår till och med den 30 april.
Guidade visningar leds av konstpedagogerna Krystallia Sakellariou den 28 januari och Anna Ryman den 18 februari och den 10 mars.
Roland Persson är född 1963, bosatt på Värmdö och utbildad vid Konsthögskolan i Umeå och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Om sitt val av material, infärgat silikon, skriver konstnären: "Det har följt mig under drygt 15 år, mer eller mindre frekvent. Det kommer egentligen ur ett försök att kapsla in färgpigment i objekten. Jag målade många objekt av aluminium, brons eller gips, men blev aldrig nöjd. Jag sökte helt enkelt ett material där färgen kunde ligga inuti".
