Elisabeth Schlyter Olsson jobbade på barn- och ungdomspsykiatrin i Halmstad under större delen av sitt arbetsliv. De senaste tio åren har hon arbetat inom kommunen på olika sätt. Under vissa perioder med personer med psykiatriska funktionsnedsättningar och under andra perioder med personer med tunga missbruk. 2011 drabbades hon själv av utmattningssyndrom.
– Först fick jag massor av somatiska symptom. Jag förlorade jag känsel i händerna. Sedan fick jag koncentrationsstörningar, sömnsvårigheter, jag blev glömsk. Jag kunde inte räkna, trots att jag hade femma i matte i skolan, säger Elisabeth Schlyter Olsson.
Hon gick upp och nedi arbetstid under några år. Hon rehabiliterades och testade nya arbetsplatser och -uppgifter. Men samtidigt som hon skulle komma tillbaka och bli frisk skedde omorganisation efter omorganisation och 2015 valde hon att sluta jobba och gå i pension.
– Nu är det man, barn, vänner, resa, trädgård och konst som gäller.
Under hela sitt liv har hon varit en skapande person, upptill arbetet inom psykiatrin. Under veckan, till och med lördag, har hon en utställning på Konsthörnan i Falkenberg.
– Mycket av min konst handlar om det jag ser omkring mig i samhället, målade i klara färger, säger Elisabeth Schlyter Olsson.
På målningarna som hänger i lokalen samsas ett hav fyllt av plast, barn i flytvästar, ett Afrika som tas i besittning av vita män (som trots ett dolt ansikte liknar Donald Trump) och en rödluva som åter igen har en tom korg. "Vargen, du vet", står det på tavlan.
– Det syftar på dagens äldrevård. Förr var jag stolt över Sverige, över vår sjukvård och omsorg, det kan man ju inte vara längre.
Som affisch till utställningen används målningen "Tillsammans". Fyra dansande flickor syns mot en röd bakgrund. Längst upp har en liten låda med glasruta monterats.
– Jag har satt fyra dockor där i, med olika hudfärg. Vi måste dansa tillsammans, säger Elisabeth Schlyter Olsson.
På en tavla är orden "När solen uppå fästet ler, hur skön all världen då sig det" broderade. Under texten, i ett litet trähus, har Elisabeth Schlyter Olsson placerat tre plasttroll. Det ena har något svart målat över ögonen. Det andra har en målad munkavel över ansiktet och det tredje har något över öronen.
– Det anspelar på ett känt japanskt motiv med tre apor som inte hör, ser eller säger något ont. Man orkar helt enkelt inte ta in allting. Ibland måste man blunda. När jag jobbade på BUP läste jag massor av fackböcker om barn och ungdomar med olika svårigheter och problem. Nu läser jag aldrig sådana böcker längre. Jag läser hellre en feel good-bok, säger Elisabeth Schlyter Olsson.
