Karen Bit Vejle klipper fram sina komplexa pappersbilder

Den lilla saxen hon fick som femåring är ett viktigt arbetsredskap för den danska papperskonstnären Karen Bit Vejle. - Jag vågar inte ens ta med den när jag reser iväg, berättar hon.

ANNONS
|

Vi träffas i Rikssalen på Varbergs fästning, där hennes stora utställning "Med saxen som pensel" har invigts. Som besökare slås man först av den tekniska skickligheten som bäddar för en imponerande detaljrikedom. Efter ett tag fascinerar även sättet på vilket pappersbilderna berättar en historia.

Ett fem meter långt och en meter högt verk är en association över Sjostakovitj pianotrio nummer 1 i c-moll, komponerat 1923). Karen Bit Vejle klipper alltid till musik och ser en likhet till psaligrafin (pappersklippkonsten) i att båda har en matematisk uppbyggnad.

- Jag lyssnade på Sjostakovitj stycke under två månader och studerade även partituret, tills jag knäckte koden. Det finns två teman som återkommer och det ena är den här återkommande frasen, säger Bit och pekar på det stora glasinfattade pappersstycket.

ANNONS

- Det andra temat är mer lyriskt och här byggs det upp ett crescendo. Jag har gjort systematisk research, så det går att följa musiken från den första cellotonen till avslutningen.

En tydlig koppling till musik har också vapenskölden, som handlar om den norska rockveteranen Åge Aleksandersen. Där syns hans solodebutalbum och postnummer 7800, Kungens förtjänstmedalj, en örn och en socialdemokratisk ros.

- Jag memorerar allt i huvudet eftersom jag klipper i ett sammanhängande parti. En målare kan måla över och en tecknare kan sudda ut, men jag har bara en chans.

Händer det att du klipper fel?

- Nej, inte numera. Men jag har ju övat och övat…

De sju drakäggen har aldrig tidigare visats i Sverige och kommer från det norsk-kinesiska konstprojektet "Paper dialogs".

- Draken binder oss samman och konstverken visar ländernas kulturhistoria och folksjäl.

Karen Bit Velje började klippa snöflingor som femåring på landet utanför Aalborg och använder fortfarande sin mors gamla broderisax.

- Det skulle vara en katastrof om den försvann, så jag letar alltid efter en reservsax och har säkert köpt 100 andra, men ingen är lika bra.

Efter att som 16-åring ha inspirerats av en papperskonstnär på Tivoli i Köpenhamn har Bit klippt i stort sett varje dag.

ANNONS

- Det är som meditation. Jag få ro och hjärnan kopplar av när jag bli ett med saxen och pappret.

Genombrottet kom när Bit hade drabbats av ME, kroniskt trötthetssyndrom, och inte längre kunde arbeta som tv-chef i den dåvarande hemstaden Trondheim.

- Jag blev liggande ett år, men saxen fick mig tillbaka till livet. Sedan fick en kollega syn på pappersklippen som låg under mattorna och han gjorde att jag fick göra min första utställning.

Bit klipper både symmetriskt, genom att vika de dubbla papprena en eller flera gånger, och asymmetriskt efter att ha memorerat bilderna i huvudet och skissat upp dem. De stora verken kan ta mellan nio och tolv månader att göra, och är värda över en miljon kronor.

- Jag är lycklig över att min gallerist i London ger mig fria händer och just nu klipper jag till jazz.

ANNONS