LaGaylia Frazier minns när hon först hörde om vad som hade hänt på gayklubben Pulse i Orlando, där 49 personer sköts till döds för snart tre veckor sedan.
– Det var som när jag hörde om Utöya. Jag kunde knappt andas, säger hon. I Orlando var det samma sak, förutom att hatet riktades mot homosexuella.
Frazier är själv uppväxt i Miami, Florida, och besökte Orlando många gånger under sin uppväxt. Det var ju där Disney World låg. Hon var där senast för ett par år sedan för att besöka stadens andra stora nöjesfält, Universal Studios.
– Det brukade vara en plats med bara glada minnen. Nu finns ett stort mörker där.
Hon kan själv relatera till utsattheten som hbtq-personer känner i USA. När hon växte upp var antisegregationslagarna i landet mer etablerade i teori än i praktik. Skyltar med orden ”Whites only” satt fortfarande kvar när hon var barn.
– Liksom svarta för 50 år sedan har hbtq-personer platser de inte kan gå till, säger LaGaylia Frazier. Det var därför de skapade platser som den här nattklubben.
Klimatet i USA har hårdnat, tycker hon. Även om det finns rasism i Sverige är känslan en helt annan när hon kliver av planet i hemstaten Florida. Från att i Stockholm mest ses som en amerikansk kvinna, blir hon uppfattad som huvudsakligen en svart kvinna. Fördomarna sitter djupt rotade.
– Det finns också politiker som göder separatismen, som Donald Trump, säger LaGaylia.
Medvetenheten om orättvisor sitter alltså i sedan barnsben. Däremot har LaGaylia Frazier aldrig haft någon direkt koppling till hbtq-samhället. Tills i år. Plötsligt hörde hon ifrån både Malmö-, Köpenhamn- och Kalmarsunds Pridefestival.
På skivbolaget låg låten Love Train, skriven av Thomas Karlsson, och väntade. När representanter från Kalmarsunds Pridefestival fick höra låten bestämde de sig för att göra den till sin officiella låt.
– Att allt det här skedde samtidigt känns som en blinkning från Gud, säger LaGaylia Frazier.
De senaste åren hade tankarna grott i det undermedvetna: vad är det som håller på att hända med världen?
– Det börjar alltid med ett frö. Ingen vaknar upp en dag och tänker ”jag hatar bögar”, det är flera små saker som har lett dit. Folk borde vara mer uppmärksamma på de små sakerna. Vi ska ju alla dö på den här planeten. Så varför inte sprida mer kärlek, i stället för hat och rädsla?
LaGaylia Frazier sjöng på Glommens Fiskekrog i fredags, och hon spelade nyligen även på Villa Belparc i Göteborg.
En månad har gått sedan konserterna med Håkan Hellström på Ullevi.
– Men Ullevi är som en egen värld. Det känns knappt som att det är i Göteborg, säger hon.
Hon vill gärna sjunga med Håkan igen. Att uppleva publikens gensvar till hans låtar var något helt annat än hon är van vid.
– Folk kan bli glada när jag sjunger, men inte så glada! När vi började köra Brinner in the shit sjöng folk med till vartenda ord.
Senare i sommar står alltså tre Pridefestivaler på agendan, liksom konserter med Robert Wells Rhapsody in Rock, som var hennes väg in i det svenska musiklivet. Dessutom ska hon vara inledningsakt på en stor yogafestival i Budapest, och spela på Ystads jazzfestival.
Under tiden fortsätter hon att leta efter nya låtar. Drömmen är att spela in den där låten som alla lär sig utantill.
– Det vaknade i mig när jag sjöng med Håkan Hellström. Att stå framför en publik och höra publiken sjunga med till varje ord – vilken känsla.
Fakta: LaGaylia Frazier
Född: I Miami 1961.
Bor: I Stockholm.
Bakgrund: Upptäckt på en nattklubb i Florida 1999 av en svensk agent som letade artister till en kryssning. Flyttade till Sverige och slog igenom med Rhapsody in Rock. Hon har tävlat två gånger i Melodifestivalen.
Ny skiva: Albumet LP släpptes i januari. LaGaylia och producenten Paulo Mendonca har skrivit flera låtar ihop eller var för sig. Texter har skrivits av bland andra Jessie J och Peter Iwers från In Flames.
