–För Henning var det otänkbart att någon annan skulle ta över hans romanfigur. Det har funnits folk genom åren som velat skriva Wallanderberättelser, mer eller mindre seriösa förslag, men vi har alltid sagt nej, säger Dan Israel som startade Leopard förlag tillsammans med Henning Mankell.
Mankell skrev sista boken om Kurt Wallander 2013 och något liknande fortsättningen på Millennium kommer inte att ske, menar Dan Israel.
–Jag har svårt för att tro att någon som är seriöst intresserad av att skriva vidare om Kurt Wallander inte skulle vända sig till förlaget och de kommer aldrig att få någon support från oss.
Dan Israel är den som ska förvalta Henning Mankells litterära arv, vad han känner till finns ingenting som är så färdigt att det skulle kunna publiceras
–Men man vet aldrig, det är ju möjligt att jag hittar något när jag gräver i hans stora skattkista.
Henning Mankell och Dan Israel hade känt varandra länge, de träffades för 40 år sedan då Israel var förlagsredaktör på Ordfront och samlade material till en temabok inför Första maj. Han hittade en novell om en kille som byggde en veranda åt en grosshandlare och blev lurad. Den var skriven av Mankell som då bodde i Norge där han gett ut två böcker.
–Jag tog kontakt med honom och frågade om han vill ge ut något hos oss. Vi fann att vi stod varandra nära ideologiskt, så det ville han. Vi träffades och bestämde att vi skulle ge ut boken Fångvårdskolonin som försvann om en kriminalkommissarie som var upprörd över tillståndet i Sverige och som inte hette Wallander. Då var jag 26 år, han var 28.
Mankell gav ut flera romaner på Ordfront som sålde hyfsat, men så en dag kom han in till Israel och sa att han var oroad över den växande främlingsfientligheten i Sverige.
–Eftersom han tyckte rasismen var kriminell så ville han skriva en kriminalroman. Och så skrev han Mördare utan ansikte. Resten är historia.
När Dan Israel gick över till Norstedts följde Henning Mankell med, men ingen av dem trivdes riktigt i den stora organisationen och de började prata om att starta något egen. 2001 gjorde de slag i saken och grundade bokförlaget Leopard.
–Det var tydligt från början att jag skulle sköta förlaget och Henning skulle skriva, men han ingick i styrelsen och hade synpunkter och kunde komma med tips om vad vi borde ge ut. Jag fortsatte att vara hans förläggare och redaktör.
Vad betydde Henning Mankell för dig personligen?
–Bortsett från att han förändrade hela mitt liv och att en liten del av hans glans strömmade ner på mig, så var vi också väldigt nära vänner. Män har ofta inte så många sådana. Vi stod varandra nära och kunde prata om andra saker än Kurt Wallander. Hans bortgång är en stor personlig förlust.
När Henning Mankell kom till Stockholm med ett manus sov han ofta över på kökssoffan hos Dan Israel.
–Han följde barnen till dagis och tog hunden på promenad och så pratade vi.
Att vara förläggare och vän samtidigt kan vara komplicerat.
–Men vi fungerade bra ihop. Henning var en ödmjuk författare och lyssnade på råd, men det var ju självklart han som bestämde. Han var otroligt noga med att slipa på språket.
Sista gången de träffades var för någon vecka sedan på ett kafé i Göteborg.
–Henning var vid gott mod och vi hade ett trevligt och bra samtal och diskuterade framtidsplaner. Han var aktiv in i det sista.
Förra året gav han vännen Stefan Jarl i uppdrag att göra ett filmporträtt tänkt som ett ”testamente”.
”När jag fick frågan kände jag mig först tveksam, ja, rentav rädd inför en sådan uppgift.” skriver Stefan Jarl på sin blogg, och fortsätter: ”Men jag är glad att jag vågade acceptera Hennings fråga och för de unika dokument han anförtrodde mig.”
Resultatet, dokumentären Homo narrans – den berättande människan,sänds i SVT 2 i kväll klockan 22.15. På lördag repriserar SVT också programmet Min sanning med Henning Mankell.
