Hilda Blomberg: Tid för tv-sänd kärlek i coronans tid

Våren är här och med den kommer ofta svärmiska vårkänslor och romantik – det märks även till viss del i tv-utbudet.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Sådana teman krockar förstås lite med vår tids självisolering och sociala distansering, men å andra sidan är det kanske just då vi behöver få njuta av andras kärleksrus på säkert avstånd i tv-soffan. För nog har vi tröttnat lite på allt dystert sjukdomsfokus som råder i media. Vill man ändå fortsätta lite på coronaspåret så rekommenderar jag Utrikesbyråns senaste avsnitt på Svt play, med titeln "Äta fladdermus". Där ger en kock, en utrikeskorrespondent och en virusprofessor tillsammans en lite mer nyanserad bild av kinesisk matkultur och landets så kallade "wet markets" som har varit källa till ett flertal sjukdomsutbrott.

Våra äldre är den tydligaste riskgruppen i denna coronasituation, men att alla inte tar det säkra före det osäkra är tydligt. Kanske kan följande tv-tips få våra 70-plussare att ändå stanna hemma lite till: brittiska mysromantiska dramaserien "Vår stora kärlek" har nämligen ett äldre par i fokus. Det är änkan och älsklingen Celia och Alan som hittat varandra på Facebook (se där något att inspireras av, om man gärna vill flirta men avstår från att kramas). Efter att deras ungdomsromans fått ett abrupt slut blir de båda eld och lågor över att få träffas igen 60 år senare och redan på första dejten beslutar de sig för att gifta sig. 

ANNONS

Det är en rar och uppiggande kärlekshistoria, men serien hade ändå blivit ganska tråkig om det inte vore för parets vuxna barn, vars struliga liv och dysfunktionella kärleksrelationer utgör en välbehövlig kontrast till Alan och Celias kuttrighet. Serieskaparna har gjort det lite svårt för sig med sammanlagt två vuxna döttrar och tre tonårssöner, men man får ändå ganska snabbt klart för sig vem som är vem. I synnerhet fastnar man för den strikta och sammanbitna Caroline vars familjeliv håller på att rasa samman framför hennes ögon.

Jag har några små invändningar kring att två datorovana åldringar lyckas använda Facebook så väl och att en förälskelse som aldrig ens ledde till en första dejt skulle ha präglat hela livet fram tills nu (kanske är jag bara oromatisk). Det mesta går hur som helst att förlåta när man får lyssna på utskällningar med brittisk accent, köra bil genom skumpiga, karga landskap och besöka tegelvillor där det alltid står en kanna te och puttrar på spisen.

Även Netflix levererar på temat äldre som ser tillbaka på sin ungdomskärlek. I filmen "Tigertail" väljer en ung Pin-Jui bort sin flickvän till förmån för ett arrangerat äktenskap som ska ge honom en biljett ut ur fattigdomen och in i drömmarnas stad, New York. Det är en stillsam skildring som lyckas sprida värme trots att den ofta är smärtsamt sorglig.

ANNONS

Föredrar man något muntrare så finns också den romantiska bröllopskomedin "Love Wedding Repeat" här. Genren är inte min favorit, men blir jag också sittande hemma en längre period är det inte omöjligt att jag slår på den här rullen också för att få drömma mig bort lite.

ANNONS