Forsberg tolkar Tom Waits

På torsdag kommer Ebba Forsberg till Varbergs teater med sina Tom Waits-tolkningar. Efter att tidigare satt sin prägel på både Dylan och Cohen har hon vanan inne att göra andras låtar till sina egna.

ANNONS
|

Det började med ett konsertprojekt av Mikael Wiehe 2007, som tillfrågade Ebba Forsberg om hon kunde vara med och sjunga Bob Dylan-låtar.

– Jag svarade att jag följer med om du översätter de här låtarna till mig. Och det gjorde han. Sen bad jag honom att även översätta några Leonard Cohenlåtar, så sen gjorde han det med, berättar Ebba.

Hon och Wiehe jobbar intimt med översättningarna. Han står för själva jobbet, men då det ofta finns olika vägar att gå, olika sätt att tolka originaltexten, är det viktigt för Forsberg att det blir en variant som ligger henne nära.

– Han måste kunna stå för sin översättning och jag för min tolkning. Det har hänt att vi har fått släppa låtar. Inte för att vårt samarbete inte fungerat, utan för att texterna hamnat för långt ifrån mig. Som ett för stort manligt perspektiv, eller annat som blir för fjärran för mig att sjunga om.

ANNONS

Att det blivit just tre män i rad som tolkats ska inte ses på annat sätt än att det råkar vara den musik hon lyssnat mest på själv, säger Ebba.

– Jag tänker inte på musik ur ett könsperspektiv. Ska jag vara ärlig så lyssnade jag på många kvinnliga sångerskor när jag växte upp. Men kanske inte så många textförfattare, Joni Mitchell undantaget. Men, jag vet inte ... Det kanske är svårare att tolka en annan kvinna då det blir närmre.

Dylan och Cohen har gemensamt att de av många ses lika mycket som poeter som musiker. Där skiljer sig Waits lite. Men Forsberg menar att även han har en fantastisk lyrik, även om den lätt gömmer sig i de ljudlandskap som är Tom Waits.

– Jag lyssnade mycket på Tom Waits på 80-talet. Och jag skulle nog säga att även jag mest lockades av hela hans atmosfär. Men jag sjöng hans låt Time för 20 år sedan och då satte jag mig in mer i texten. ”Min” Tom Waits är de tidiga skivorna från 70-talet. Men jag tycker även att perioden som startade med Swordfishtrombones är väldigt intressant.

Det var med den skivan som Waits ”skitade ner” hela sin persona och lade tunga, industriella ljudlandskap över den skrovliga rösten. Men sådant förhåller sig Ebba Forsmark inte alls till. Hon skalar av låtarna och gör dem till sina egna, med sin egen röst.

ANNONS

– Jag försöker på intet sätt få folk att tänka på Tom Waits när jag sjunger hans låtar. Det här är min resa och har inget mer med honom att göra än att han har skrivit originalen.

ANNONS