"Vincent van Gogh – vid evighetens port" är en stundtals vacker men utmattande film. Pressbild.
"Vincent van Gogh – vid evighetens port" är en stundtals vacker men utmattande film. Pressbild.

Filmrecension: Vackert men tråkigt om van Gogh

Äntligen en film om ett missförstått manligt konstnärsgeni. Som vi har längtat.

ANNONS
|

Ursäkta sarkasmen. Men när ännu en film om den holländske mästaren Vincent van Gogh (Wikipedia räknar till åtta filmer på temat hittills), hans ensamhet, besatthet, konstnärlighet och nära relation till brodern ser världens ljus är det värt att påpeka att det finns risk för övermättnad redan från start.

Julian Schnabel ("Fjärilen i glaskupan") har dock några oväntade ess dolda i konstnärsrocken.

Han hakar på (den ständigt tillbakavisade) teorin som presenterades i biografin "Van Gogh: The life" (2011), och som också utgjorde grunden för den animerade "Loving Vincent" (2017), om att Vincent van Gogh inte tog livet av sig utan blev mördad. Samt har satt en alldeles utmärkt och porträttlik Willem Dafoe (trots sin höga ålder) i huvudrollen.

ANNONS

De här två lite småspännande faktumen livar upp. Men det räcker inte för att rädda filmen som helhet.

"Varför målar du?" är en fråga som ställs, gravallvarligt, till van Gogh, i olika varianter. Man måste vara mycket, mycket intresserad av svaret för att den här filmen ska vara riktigt sevärd.

Det korta svaret är att den fattige konstnären, så missförstådd under sin livstid, inte verkar ha haft något annat val. Han bara måste. För att vi inte ska missa exakt hur mycket konstnär van Gogh var består närmare 70 procent av filmen av scener där Willem Dafoe släpper allt och tar in naturen, till tonerna av plågsam pianomusik.

Han ligger på marken och gnuggar jord i ansiktet. Han blundar och slår ut med armarna i ett soldränkt vetefält. Han närstuderar färgexplosionerna i träden. Resten av filmen består av närbilder på Willem Dafoe eller den som för tillfället ställer frågan om varför han målar. Mads Mikkelsen gör det bäst, i rollen som präst på ett mentalsjukhus som van Gogh blir inlagd på.

Men den pretentiösa formen förhindrar effektivt ett djupare engagemang. Det är säkert meningen att den hetsiga kameran, ofta filmad ur van Goghs point-of-view, ska harmonisera med intensiteten i hans djärva penseldrag och avspegla hans psykiska skörhet och instabilitet.

ANNONS

Det kan vara uppfriskande med biografier som bryter mot normerna och handlar mer om att skildra stämningar än linjära skeenden. Men här blir det bara utmattande.

TT

Fakta: Vincent van Gogh – vid evighetens port

Originaltitel: At eternitys gate

Genre: Drama

Premiär: 29 mars 2019

I rollerna: Willem Dafoe, Mads Mikkelsen, Oscar Isaac med flera

Regi: Julian Schnabel

Speltid: 1 timme 51 minuter

Åldersgräns: 7 år

Betyg: + +

ANNONS