Filmrecension: Unikt om Billie Holidays liv

När Billie Holiday (1915–1959) var ute på turné och skulle äta på vägkrogarna passade hon ofta på att beställa en extra hamburgare och stoppade den i fickan. På så sätt kunde hon vara säker på att kunna äta, även om hon inte blev serverad på nästa stopp.

Sådana fakta dyker upp med jämna mellanrum i dokumentären "Billie", som skildrar det tuffa livet för en svart, kvinnlig stjärna under en tid då vita servitriser kunde vägra att servera henne.

Nu är grundtanken med den här filmen inte att framställa Billie Holiday, eller Eleanora Fagan, som hon hette som nyfödd, som ett offer. Det var i alla fall journalisten Linda Lipnack Kuehls intention att komma längre än så när hon under 1970-talet började intervjua gamla vänner till "Lady Day" om sångerskans liv.

Hon spelade in mängder av intervjuer. Hallicken Skinny Davenport intervjuas, liksom sångaren Tony Bennett, vilket säger något om spännvidden, och tanken var att det skulle bli en biografi. Men Linda Lipnack Kuehl hittas död på gatan i februari 1978. Det blir ingen bok och inspelningarna glöms bort.

"Fram till nu", inleds kittlande nog filmen "Billie", där regissören James Erskine gör sitt bästa för att förvalta det unika materialet och berätta både Billies och Lindas historier.

Upplägget påminner om HBO-serien "I'll be gone in the dark", som skildrar hur författaren Michelle McNamara kartlägger den så kallade Golden State-mördaren. I det fallet bidrog metanivån till att höja slutresultatet men eftersom så mycket förblir oklart kring Linda Lipnack Kuehls liv och, framför allt, död så faller det spåret lite platt, i slutändan.

I fallet med "Billie" är det förstås också svårt att överglänsa den mångbottnade och på många sätt så utsatta huvudpersonen. "Strange fruit"-sångerskan är en självförbrännande person som utvecklar ett hårt missbruk och har destruktiva relationer med män och även med kvinnor. Hon hamnar i fängelse, vilket skildras närmare i den kommande spelfilmen "The United states of America vs Billie Holiday". Barndomen är rent ut sagt tragisk, kantad av fattigdom, våld och prostitution.

Ändå är det förstås Linda Lipnack Kuehls gärning – intervjuerna och inspelningarna – som möjliggjort att porträttet av Billie Holiday har blivit väldigt levande och absolut sevärt.

Miranda Sigander/TT