Tatyana Lipovskaya kallas för Tanya och är huvudpersonen i "Transnistra", som skildrar hennes och kompisarnas liv. Pressbild.
Tatyana Lipovskaya kallas för Tanya och är huvudpersonen i "Transnistra", som skildrar hennes och kompisarnas liv. Pressbild.

Filmrecension: Poetiskt laddat tonårsdrama

Det vilar en nostalgisk vykortskänsla över den här hälsningen från Transnistrien. Det blir vackert och vemodigt – men är det verkligen så fel med lite stadiga fakta?

ANNONS
|

Om det hade funnits ett Instagramfilter kallat "öststatsnostalgi i solsken" så hade det varit på pricken för att beskriva det visuella uttrycket i Anna Eborns ("Pine ridge", "Lida") nya dokumentär "Transnistra".

I alla fall inledningsvis då det är högsommar och vi får hänga med 16-åriga Tanya och hennes harem av jämngamla killar, som verkar vara mer eller mindre förälskade i henne. De badar, solar, hänger i en övergiven fabrik och fördriver tiden med att göra just ingenting. Som i en liten tonårsbubbla som regissören och hennes team har fått fin tillgång till.

ANNONS

Tanya utgör ett självklart nav och hennes skärsår och stundtals svarta repliker kontrasterar mot den idylliska grönskan. Det vilar något naivt oroväckande över hela situationen. Framför allt är det imponerande med vilken känslighet kameran registrerar alla snabba stämningsskiften hos Tanya och hennes killkompisar.

Tyvärr får man bara inblickar i Tanyas vardagsliv, lillebror tar tydligen värvning och en mamma skymtar vid spisen. En av killarna, Tolya, skickas mellan olika läkare för att utreda de handikapp han lider av. Precis i filmens slutskede berättar han om en fruktansvärd tid på ett mentalsjukhus. Vän av starka stories undrar då varför vi har ägnat så mycket tid åt att bada och röka lite planlöst.

Kanske handlar denna invändning om läggning och hur man ställer sig till den trend som just nu dominerar en stor del av svensk dokumentärfilm, den lyriska snarare än den samhällskritiska skildringen. Poetisk stämning och känslofyllda scenerier i stället för belysande resonemang och fakta.

I mig uppstår i det här fallet en frustration över att bli tagen i handen och förd till ett så okänt ställe som Transnistrien för att sedan bli instängd i en länge ganska allmängiltig tonårsskildring.

Det rycker i Google-fingret när all grundläggande fakta undanhålls. Varför är Tanya så ledsen? Vad är egentligen specifikt för livet i en postsovjetisk stat? Var ligger ens Transnistrien på en karta?

ANNONS
TT

Fakta: Transnistra

Genre: Dokumentär

Premiär: 19 april 2019

Medverkande: Tatyana Lipovskaya, Anatoly Nikolaevich, Alexander Stadnik med flera

Regi: Anna Eborn

Speltid: 1 timme 32 minuter

Åldersgräns: Barntillåten

Betyg: + +

ANNONS