Lukas Moodysson är tillbaka! Inte bara som filmare, utan som en regissör med något intressant att säga. ”Vi är bäst!” känns som en perfekt hybrid av hans två första, med rätta hyllade långfilmer.
Här kombinerar han den explosiva kraften hos unga tjejer som utmanar föräldragenerationen och samhällets förlegade normer, som i ”Fucking Åmål”, med en detaljerat återskapad, lätt nostalgisk tillbakablick på sin egen uppväxttid, som i ”Tillsammans”.
Någon kanske ser det som ett smart, kommersiellt drag från den skånske 44-åringen, som efter den experimentella ”Ett hål i mitt hjärta” och den helt omöjliga konstfilmen ”Container” gjorde en godkänd internationell debut med ”Mammut”.
Så ser jag inte alls på saken. ”Vi är bäst!” står på egna ben och känns inte det minsta spekulativ.
När Lukas Moodysson för första gången baserar ett manus på en förlaga, så ligger den nära honom själv på flera sätt. Det självbiografiska seriealbumet ”Aldrig godnatt” är nämligen skapat av hans hustru Coco, och även Lukas var ett skilsmässobarn som lirade punk när han blev tonåring 1982.
Jag som är jämnårig känner igen stämningen i kompisgängen och skolan. 20 år efter att våra pappor hade gjort lumpen ihop i Eksjö hängde 1970-talets hippie-idealism med en bit in i det nya årtiondet, innan pastellkläderna, syntpopen och börsspekulationerna tog över.
Mitt i brytpunkten hittar vi filmens hjältinnor, som lyssnar på Ebba Gröns ”Vad ska du bli?”, upplever sin första fylla, hävdar sina rättigheter på fritidsgården, bildar ett band utan att kunna spela och skriver låten ”Hata sport” (i verkligheten ihop med Marit Bergman).
De värvar även den ensamma, kristna gitarristen Hedvig (Liv LeMoyne), som gör en snygg akustisk version av KSMB:s ”Sex noll två”. Hennes lillasyster spelas för övrigt av paret Moodyssons egen dotter Lily.
Mira Barkhammar gör huvudpersonen Bobo till en dröjande, vemodig och känslofull, men ändå inbunden 13-åring, medan Mira Grosin är mer av en naturkraft som Klara – alltså en duo som liknar Agnes och Elin i ”Fucking Åmål”.
Jag dras med av den livsbejakande humorn mitt i allvaret. Udden riktas inte sällan mot vuxna som inte heller har full koll på livet, som Bobos mamma (Anna Rydgren), Klaras pappa (David Dencik) eller de kaxiga fritidsledarna.
Ulf Malmros skildrade ett äldre punkband i ”Tjenare kungen” 2005 och två tjejer som blir osams över en kille är ännu vanligare på vita duken.
Men det är ingen anledning till att inte älska ”Vi är bäst!”.
