Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Inga tryckare. Discominnena är många och bitterljuva för Tess Merkel, Lina Hedlund och Andreas Lundstedt i Alcazar. ”För oss är disco livsglädje, glamour och att vara här och nu”, säger de.

Discoshow är rena drömmen

Snart kraschar Alcazar sin discokula rakt in på Rondo med showen Disco Defenders. Rena drömprojektet om man frågar dem.

I de gråkalla februarivindarna utanför Rondo känns ett guldglittrigt discokalas ganska avlägset, men innanför dörrarna blir känslan en annan. Här på den klassiska krogscenen ska Alcazar med ett niomannaband i ryggen få Göteborg att dansa disco hela våren. Bakom sig har de också etablerade nöjesprofiler som Edward af Sillén (regi) och Benke Rydman (scenografi).

– Vi försöker bjuda på något folk inte har sett förut, vi kallar det supershow. Det är inte en klassisk krogshow, det här handlar mer om musiken, om kraften i musiken. En show med hits som rör sig i olika genrer inom dans och disco, det blir en åktur på en och en halv timme, säger Edward af Sillén.

– Alcazar ska vara more is more, allt ska vara möjligt. Och inte bara för oss utan också för publiken. De ska fly från vardagen, in i vår värld där allt glittrar och sprakar. Vi vill sudda ut barriären mellan scen och golv och alla ska vara stjärnor, säger Tess Merkel.

För publiken ska också dansa. När Alcazar showat klart efter en och en halv timmes discohits, de flesta av dem gruppens egna men också discoklassiker, görs Rondo om till ett stort disco med dj.

När vi träffas är det fortfarande en tid kvar innan Tess Merkel, Andreas Lundstedt och Lina Hedlund i Alcazar får dra på sig sina glittrigaste kostymer. Vi sitter i en oglamorös röd tygsoffa ett par trappor bortom scenen och pratar discoshow i allmänhet och discominnen i synnerhet, eller om det möjligtvis är tvärtom. Gängets entusiasm går nästan att ta på. Att få sätta upp en krogshow är ett drömprojekt och att få komma till Rondo och Göteborg för att förverkliga drömmen kallar de en ynnest och ett passionsprojekt. Att temat blev disco tycker de är helt naturligt.

– Vi är ju disco, vi har reclaimat genren. Vi har alltid velat göra krogshow, men det har inte varit rätt i tiden, säger Andreas Lundstedt.

– Allt har sin tid, det är perfekt för oss nu, säger Lina Hedlund.

För Benke Rydman har arbetet med scenografin inneburit att skapa en miljö som matchar ambitionerna. Idén är att bygga en scenmiljö där en rymdkrasch ägt rum, där Alcazar klivit ut för att fixa party åt folket.

– Man måste ta i, därifrån kommer idén om rymdkraschen, om något som sprängts in på Rondo. Det är en symbol för den energi och kraft som Alcazar har. Jag har bara gått loss i silver och guld och rymdigt, säger han.

Och hur är det nu med de egna discominnena? Frågan hänger bara i luften en kort stund, sedan far svaren genom rummet.

– Mina discominnen är 80-tal och doften av rökmaskinen, säger Benke Rydman.

– Jaa, sporthallen i Kilafors, första tryckarna, fan vad kär man var, säger Lina Hedlund.

– Abba, man lyssnade och mimade till, säger Tess Merkel.

– Jag växte upp och var tonåring på 90-talet, som var en musikalisk katastrof, så jag lyssnade på disco från 70-talet i stället. Det gav mig bränsle, säger Edward af Sillén.

– Jag influerades av min mamma och pappa, som älskade Diana Ross och Baccara. Och i Knivsta dansade vi tryckare såhär, säger Andreas Lundstedt och visar en dans på armlängds avstånd, där man mest håller om varandras överarmar.

Alla andra ser ut som frågetecken. Ingen känner igen Knivstatryckaren. Och sedan brister de ut i ett gapskratt som kanske hörs ända ut i blåsten utanför.