Nyfiket. Malin Clarke berättar för deltagarna om Falkenbergs kyrka, ett praktexempel på nygotisk byggnadsstil. Foto: Ludvig Köhler. 
Nyfiket. Malin Clarke berättar för deltagarna om Falkenbergs kyrka, ett praktexempel på nygotisk byggnadsstil. Foto: Ludvig Köhler. 

Bland stilar och hus i Falkenberg

HN följde med när några arkitekturintresserade gick på stadsvandring med Falkenbergs museum.

ANNONS
|

Det är en ljummen kväll på Rådhustorget, och vid fontänen väntar några på att kvällens stadsvandring medFalkenbergs museum ska börja. Malin Clarke är till vardags bebyggelseantikvarie på Kulturmiljö Halland, och drar igång efter att klockspelet har spelat. Det börjar vid Rådhuset som byggdes på 1760-talet, och fortsätter vid det modernistiska stadshuset, som stod klart 1960.

- Höj blicken och lägg märke till detaljerna! säger Malin Clarke, och berättar att det tog tjugo år att slutföra.

Vandringen fortsätter till det brunteglade Rörbäckska huset, uppkallat efter industrimannen Oskar Rörbäck, för att via Storgatan vända till kyrkan och sedan gå till de gamla arbetarkvarteren. På vägen passeras eleganta stenhus från industrialismens barndom, klassiska träkåkar från sågverkens glansdagar och en funktionalistisk pingstkyrka som ursprungligen var en biograf.

ANNONS

Malin Clarke berättar att trähus länge dominerade, tills industrialismen slog igenom och man hade råd att uppföra pampigare hus i sten.

- Rivningarna verkar alltid ha fört med sig protester, precis som i dag då hus ska rivas för att ge plats åt nya, säger Malin Clarke och visar ett av Falkenbergs stenpalats.

Malin Clarke är en lärd guide som drar paralleller mellan olika tider och byggnadsepoker, och inspirerar sällskapet till att försöka beskriva var vi står i dag, och vart vi är på väg.

- Det mesta som byggs är någon form av reaktion på det som redan finns, säger Malin Clarke.

Ett stopp bland folkhemmets bostadshus blir det också, för att sedan gå till några nybyggda bostadshus som nästan bråkar om vem som tillhör den mest finurliga byggnadsstilen.

- Är detta postpostmodernism? undrar en deltagare skämtsamt och pekar på ett av husen. Skratt uppstår i sällskapet, då det tycks vara svårt att skilja på begreppen.

Allra sist blir gruppen stående vid ett kontorshus från 70-talet, och att döma av suckarna som går genom sällskapet är det inte favoritbyggnaden på stadsvandringen.

ANNONS