Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Skådespelaren Cilla Thorell spelar författaren Kerstin Thorvall i SVT:s dramasatsning 'Det mest förbjudna'.

Bakom kulissen och även in i det mest förbjudna

En tv-serie som handlar om andra tv-serier, kan det vara något?

Det är vad skådespelaren och författaren Josephine Bornebusch hoppas på i SVT:s nya ”Bornebusch i tevefabriken”. I sex avsnitt besöker hon studior, intervjuar skådespelare, provar scenklädsel och kommer med lite matnyttig fakta om tv-serierna som vi älskar.

Allt från kostymdramat ”Downton Abbey” till fängelseskildringen ”Orange is the new black” avhandlas i Bornebuschs program, som fungerar som en liten godispåse med kuriosa och extramaterial till några av tv-världens mest populära långkörare. Småtrevligt och inspirerande, om man nu någonsin skulle behöva motiveras till att sjunka ner framför ännu en oändlig tv-serie.

I helgen hade en betydligt kortare och mer kompakt tv-serie premiär på SVT – kanske ska man hellre kalla det för en film i tre delar. ”Det mest förbjudna” baseras både på Kerstin Thorvalls bok med samma titel och på hennes eget liv.

Vi förflyttar oss mellan knakigt familjeliv 1959, 1968 och 1976 fram till 2000-talet där en åldrad och frispråkig Kerstin Thorvall har utvecklat en ytterst haltande relation till sina vuxna barn. Författaren gestaltas skickligt av Cilla Thorell och i första avsnittet möter vi en hårt arbetande mamma med ständigt dåligt samvete över att inte nå upp till dåtidens snäva hustruideal. Scenerna från 2000-talet ger en annan bild av Thorvall och i kommande avsnitt får vi också följa hennes utveckling från kuvad till kontroversiell rebell.

Det är svårt att veta hur mycket som är baserat på den verkliga verkligheten, speciellt som det var ett antal år sedan jag själv sträckläste allt jag kom över av Kerstin Thorvall. Om hennes makar verkligen var så stela och otrevliga som de gestaltas i serien så är jag inte förvånad över att revolt och skandaler blev den enda utvägen.

När dessutom den konservativa modern Hilma, välspelad av Anna Bjelkerud, ständigt är närvarande ter sig livet ganska outhärdligt för denna konstnärssjäl.

Sonen Malte har en viktig roll, både som barn och i vuxen ålder. En rolig detalj för Kerstin Thorvall-nördarna är en scen där mamman ställer frågan ”Vart ska du gå?” och sonen svarar ”Ut”; en dialog som är den exakta titeln på en av Kerstin Thorvalls ungdomsböcker.

Thorvall-nördar finns det nog gott om, framför allt bland kvinnliga läsare. Psykisk sjukdom, övergivna barn och sexturism på äldre dagar gör inte Kerstin Thorvall till någon vidare förebild. Men ända sedan sin författardebut har hon verkat som välbehövd spegelbild och fått oändligt många kvinnor att släppa lite på duktig flicka-idealet.

Kanske är serieskaparna lite väl vänligt inställda och skildringen känns ibland lite för mycket av en frisk kvinna i en sjuk värld. Vad Thorvall själv hade tyckt vore spännande att höra, det får vi aldrig veta.

Sevärt och intressant är det i alla fall, oavsett om man läst allt från ”Boken till dig” till ”Jag är en grön bänk i Paris” eller om man aldrig hört talas om Kerstin Thorvall förut.