Uppstyckad traditionell fantasybok

Patrick Rothfuss: ”Vindens namn del 1” Översättning Ylva Spångberg (Damm förlag)

ANNONS
|

Att recensera en halv bok är vanskligt. Ändå är det vad jag tvingas göra med Patrick Rothfuss debutroman ”Vindens namn”. Damm förlag har, vilket inte är ovanligt när fantasy ges ut på svenska, valt att dela upp den första boken i två delar och resultatet blir en uppstyckad berättelse till läsaren.

Visst är böckerna ofta långa – originalet i det här fallet ligger strax under 700 sidor – men om engelska förlag anser att de kan publiceras i hela sin längd, varför envisas då svenska förlag med att dela upp böckerna? Det mest uppenbara skälet är förstås att det då går att tjäna mer pengar, men det är sorgligt att man försakar helhetsupplevelsen för ekonomisk vinning.

ANNONS

”Vindens namn” är den första delen i trilogin ”Berättelsen om Kungadråparen”. Denne är en man vid namn Kvothe och det är hans historia som vi får ta del av.

Han berättar om sitt liv och hur han blev den legend som han nu är – från barndomen då han var en del av en kringresande artisttrupp, till det hårda livet som föräldralös på staden Tarbeans gator och vidare till Universitetet, där han skulle få de svar han behöver för att utkräva hämnd på de mytomspunna Chandrierna som tvingade honom till ett liv i fattigdom och ensamhet.

På många sätt är detta en traditionell fantasybok. Det finns magi, demoner, hjältar och ondska. Rothfuss har dock valt att skriva större delen av berättelsen i jag-form ur Kvothes perspektiv och händelserna sker därför inte i ”realtid”, utan återberättas långt senare.

Det är egentligen inget problem, men berättelsen har i alla fall i den här volymen ett tempo som kanske är långsammare än vad som är brukligt. Men det är välskrivet, Rothfuss har öga för detaljer och det antyds mycket som väcker nyfikenhet och förhoppningsvis förklaras längre fram i trilogin eller i den trilogi som enligt vad jag förstår ska komma efter denna.

Tyvärr så hinner berättelsen inte komma i gång ordentligt innan den abrupt tar slut. Det blir heller ingen naturlig avrundning eftersom det här alltså är en halv roman och det kommer ingen ”cliffhanger” på slutet som kan hålla intresset uppe till nästa bok. I stället blir det ett antiklimax och det är oerhört synd på en debut som lovar så mycket gott. Så snälla bokförlag: sluta hacka sönder fantasyromaner och låt oss läsare få uppleva dem som det var tänkt från början!

ANNONS
ANNONS