Skruvat slut drar ner helhetsintryck

ANNONS
|

Att skriva en bra deckare är en svår konst. Dels ska handlingen vara spännande, dels bör intrigen vara någorlunda trovärdig. Harlan Coben har alltid varit skicklig på båda delarna och nu kommer hans åttonde roman på svenska, ”För evigt dömd”.

Tv-reportern Wendy Tynes jobbar på ett program som har specialiserat sig på att avslöja pedo­filer, och den senast i raden är en social­arbetare som jobbar med ungdomar i en liten stad. Samtidigt pågår sökandet efter en 17-årig flicka som är spårlöst försvunnen och allt pekar på att mannen ligger bakom även detta.

Men det finns oklarheter kring fallet och snart misstänker Wendy att sanningen inte är så tydlig som den först verkar vara. ”För evigt dömd” är fullt godkänd, men det finns några inslag som jag hänger upp mig på. Det ena är användandet av internet i handlingen.

ANNONS

Jag är ingen expert på området, men jag har svårt att tro att det skulle räcka med rykten på bloggar för att få människor avskedade, eller att det skulle leda till polisutredningar när det inte finns några faktiska bevis. Det andra är att mannen som misstänkts vara pedofil utreds för brott mot både små pojkar och flickor i yngre tonåren. De flesta som är någorlunda belästa vet att det inte är särskilt tro­värdigt.

Jag uppskattar också spänningsromaner där slutet är oväntat. Det finns få saker som irriterar mig mer med deckare än när slutet är så uppenbart att det går att räkna ut nästan från sida ett.

Men nästan lika irriterande är när slutet är så skruvat att det inte ens finns med på kartan från början. Det är en svår balansgång och för det mesta lyckas Coben med konststycket. Den här gången tycker jag tyvärr att han har skruvat handlingen ett varv för mycket och det sänker helhetsintrycket av en annars alldeles adekvat deckare.

ANNONS