Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Sångare. Christer Sjögren har nyligen släppt en memoarbok och julskivan "En stjärna lyser i natt". Den 8 januari hörs han i Kungsäters kyrka.

Mycket mer än kramgoa hågkomster

Christer Sjögrens memoarer innehåller otrohet och alkoholmissbruk.

Bokrecension

Får jag lov att berätta? Kramgoa minnen från Christers garage

(Ekerlids förlag)

Sångaren Christer Sjögren skriver sina memoarer – igen (han släppte "Med mina egna ord" 1994) och man undrar om det finns något mer att berätta.

Framgångssagan och klassresan, alkoholmissbruket och otrohetsaffären, garaget med alla bilarna – vi har redan hört mer än vi kanske ens vill veta. Men faktum är att den här boken har något att tillföra; jag tror att det kallas perspektiv.

LÄS OCKSÅ: Christer Sjögrens avslöjande självbiografi

Christer utgår från sitt garage, som både rymmer galet många bilar och ett helt liv, när han berättar och det är ett smart grepp.

Nutida funderingar med distans avbryts av högst levande minnen från barndom och karriär – vilket minne för detaljer han har – och resan är krokig men hela tiden intressant.

Sjögren, som han dessvärre själv kallar sig emellanåt, kan konsten att berätta, om än med hjälp av medförfattaren Per Berg. Att undertiteln fått heta "kramgoa minnen" är mest en anspelning på bandet Vikingarnas alla plattor; många historier här är allt annat än en kramgo refräng.

Den omskrivna romansen med Lotta Engberg får till exempel ta plats i boken, liksom det destruktiva drickandet och konflikter i olika band.

Skildringen av återfallet då en sliten dansbandskung reser till Kenya för Världens barn 1999 är oerhört rak och ger en alldeles naken bild av ett missbruk.

Christer Sjögren köper ”några helrör med whiskey”, låser in sig på hotellrummet och börjar dricka. En medföljande fotograf ser eländet efter några dagar, hjälper Sjögren hem och på Arlanda tar hustrun Birgitta emot. ”Vi löser det här”, säger hon.

Birgitta har en genomgående viktig roll, vilket läsaren ständigt påminns om. Den nyfunna vänskapen med Lars Lerin får också vara med på ett litet hörn, liksom Lerins akvarell av Sjögren som pryder för- och eftersättsblad.

Historien om när Thorsten Flinck ringde och bad att den folkkäre sångaren skulle spela pastorn i "Fadren" är precis så bra som man kunde hoppas.

Kramgoa minnen från Christers garage är en ganska missvisande titel. Det tackar vi för.