Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/13

Lars Kepler föddes i Halland

Pseudonymen Lars Kepler fick liv i släktens Ahndorils hus norr om Falkenberg. På En kväll för boken i Varberg berättar författarparet bakom succédeckarna om sitt ovanliga samarbete.

Avslöjandet av vem som skrev under namnet Lars Kepler är som taget som ur en thriller. Spekulationerna har pågått ett tag och i mitten av augusti 2009 befinner sig Alexandra och Alexander Ahndoril i hennes släkthus i Rosendal mellan Stranninge och Glommen.

Mörkret har sänkt sig och utanför syns bara det flackande skenet av ficklampor. Någon letar sig fram genom trädgården.
– Plötsligt knackar det på dörren. Barnen sov och Alexandra vägrar att öppna, så det fick jag göra. Där står folk från Aftonbladet beredda med kameror, minns Alexander.

Planen var att hålla pseudonymen hemlig för alltid, men att erkänna om någon skulle lista ut det. Att det blev just i Halland var passande eftersom det var där Lars Kepler föddes.
– Ja, det var i stugan som vi började spinna på berättelsen som blev "Hypnotisören", säger Alexandra, som har beskrivit Lars Kepler som en 52-årig, skäggig och mycket skygg före detta gymnasielärare.

Nu har författarparet ett sommarhus på Värmdö, betydlig närmare lägenheten i centrala Stockholm, men de åker fortfarande till Rosendal ibland.
– Ja, jag tillbringade hela min barndom där, så den ligger oss varmt om hjärtat. Vi var bland annat där förra sommaren och det var jättemysigt och fint väder. Stugan har funnits i min svenska släkt i alla tider. Min pappa och all släkt på min farmors sida är födda där, berättar Alexandra Coelho Ahndoril på telefon.

Oftast är det hennes föräldrar i Helsingborg som är i sommarhuset, men ännu närmare dit har faktiskt Alexandras lillasyster Teresia i Varberg.
– Nuförtiden åker vi mest dit för att koppla av och vara med barnen, men vi har skrivit mycket där under åren, både var för sig och tillsammans, påpekar Alexander.

Som Lars Kepler har makarna skrivit sju romaner, varav sex om kriminalkommissarie Joona Linna. Böckerna är i dag utgivna i närmare 60 länder och på fyrtio språk.

Förra året kom "Playground", deras första gemensamma bok som inte var en polisroman.
– Vi behövde skriva den, men samtidigt längtade vi tillbaka till Joona Linna, så bara någon dag efter att vi var klara med "Playground" började vi på "Kaninjägaren", säger Alexander Ahndoril.

I den nya romanen behöver polisen hjälp att hitta en gåtfull mördare, som låter sina offer höra ett barn läsa en ramsa om tio kaniner som faller ned i helvetet.
– När polisen hämtar Joona Linna från Kumlaanstalten befinner han sig i sviterna efter "Stalker", fast är i bättre form, eftersom han har hunnit träna i två år, förklarar Alexander.
Joona Linna börjar i smyg att samarbeta med Säpo-kommissarien Saga Bauer. En central roll får även Rex Müller, som ska försöka ta hand om sin son.

Tv-kocken Rex är alkoholist och har slarvat bort sitt faderskap, men har nu för första gången chansen att göra något bra.
– Vi skriver om saker som vi är rädda för själva och måste bearbeta. Kriminalromaner handlar om empati och att rätta till ett kaos, fortsätter Alexander.

Oftast skriver Ahndorils på dagtid, när deras tre döttrar är i skolan.
– De är vana vid att vi alltid är hemma och tillgängliga. Vår mellandotter är väldigt intresserad av litteratur, så hon har fått läsa manusen, berättar Alexandra.
– Ja, hon kom med bra kommentarer och har faktiskt "Kaninjägaren" som favorit, fyller Alexander i.

Övriga detaljer om den allra nyaste Kepler-deckaren sparar vi till En kväll för boken, när Ahndorils håller föredrag i Varberg (9/11) och i Halmstad (10/11).
– Vi brukar prata tillsammans, precis som vi skriver, säger Alexandra, som gillar att möta läsarna.
– Ja, det är roligt och viktigt. Sedan är det alltid skönt att prata om något som man är expert på, som ens egna berättelser.

Makarna kommer att dela scen med Karolina Ramqvist, Kristian Lundberg, Hans Gunnarsson och Mariette Lindstein.

Medan de fortfarande skrev på "Kaninjägaren" berättade författarparet Ahndoril för GP-reportern Maria Domellöf Wik om sina inledande försök att skriva ihop.

Först misslyckades de med att få till en barnbok och sedan havererade planen på att göra en pjäs. Det slutade med att de grälade och surade mer än de skrev.

Lösningen blev att "släppa de egna författarskapen och tillsammans bli ett oskrivet blad." Alexandra och Alexander förvandlade sig till Lars Kepler och omfamnade samtidigt en för dem helt ny genre: thrillern.

Har Lars Kepler blivit en verklig person hemma hos er?
– Bra fråga, men nej. Han var mycket viktigare i början. Då fick vi försätta oss i en särskild stämning och göra konstiga saker vi annars aldrig gör för att kunna vara honom, som att dricka te och äta citronkex, säger Alexandra.

– Vi fick hitta på hans bakgrund och ett antal vanor han skulle ha för att tydligt mana fram hans personlighet, fyller Alexander i.

Det är så de gör så hela tiden, fyller i varandras meningar. Det är så de skriver också, visar det sig.
– Det är ganska okomplicerat: vi delar allting, säger Alexander.
– Vi sitter bredvid varandra och mejlar text fram och tillbaka mellan oss, berättar Alexandra.
– När vi har bytt text 30 gånger och fyllt i, lagt till och dragit ifrån, så har vi helt tappat bort vem som skrivit vad, förklarar Alexander.

Allt handlar om att samsas under pseudonymen, tänka visuellt och i presens (nutid), skapa närvaro och en känsla av empati, berättar de vidare i munnen på varandra.
– Vi gör nästan allting ihop och det är jättebra för oss. Vi älskade varandra redan innan, men att skriva ihop har blivit en ny förälskelse.

Tröttnar ni aldrig på Lars Kepler?
– Nej, vi älskar ju att skriva. Det är då vi känner oss som mest trygga, säger Alexandra.
– Lars Kepler har gett oss trygghet, och mycket glädje, och vi slipper vara ensamma. Författaryrket är ju annars ett väldigt ensamt yrke, påpekar Alexander.
– Men vem vet, det kanske kommer en tid när vi vill skapa någon annan persona.