– Det var två saker som jag gillade med den boken. Det ena var formen, att berätta i rutor med text och bild. Det andra var huvudpersonen. Hon var stark och självständig men med ett vemodigt drag. Eftersom Sally är en gorilla och en ständig outsider hamnar hon inte i ett fack i den mänskliga världen. Hon är varken man, kvinna eller barn. Genom hennes ögon kan man färdas in och ut ur vilka miljöer som helst. Men jag kunde inte berätta om henne på samma sätt en gång till så jag fick byta form.
Var kommer hon ifrån?
– Första gången hon dök upp var hon en bifigur i en helt annan berättelse. En gorilla som skymtar förbi på ett lastbilsflak. Hon dansar i en sorts ballerinaklänning och ser oändligt sorgsen ut, samtidigt är hon oerhört kraftfull, som gorillor är.
”Sally Jones” är en grafisk roman medan ”Mördarens apa” till största delen består av text. Hur kommer det sig?
– Från början hade jag tänkt att det skulle vara mycket mera bild, jag skrev ganska korta stycken som jag tänkte bildsätta. Ganska likt formen till ”Sally Jones”, men i svartvitt och med fler sidor. Problemet var att det blev så många sidor. Till slut insåg jag att det här kommer att bli 2 500 sidor och jag får hålla på tills jag blir 150 år, så jag fick byta spår. Berättelsen fick styra formen och det blev en mer traditionellt illustrerad roman. Men det är fortfarande 80 bilder i boken.
Visste du hur historien skulle sluta när du började skriva?
– Jag hade inte hela historien klar för mig när jag började, men jag visste att det skulle sluta i någon bemärkelse lyckligt, det kan inte sluta hur eländigt som helst.
Det finns inga årtal i berättelsen, när tänker du dig att den utspelar sig?
– Jag tror det är tidigt 1920-tal. Jag har ju också vävt in en politisk historia i berättelsen, jag har använt Portugals historia på ett väldigt fritt sätt. Kampen mellan anarkister, monarkister och republikaner.
Vem ska läsa den här boken?
– Alla. Jag tänker mig att man kan läsa den högt för ganska små barn, uppåt finns ingen åldersgräns.
Blir det någon fortsättning?
– Tja du ... kanske. Jag vet inte. Det har varit väldigt roligt att göra den här boken. Jag är fortfarande road av min huvudperson.
