Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Plusmärkt innehåll – synligt bara för dig som är kund

"Ingår människor, möbler och staket i ett så kallat hem?"

Vad är ett hem och vad består hemma av? Hur ska det definieras?

Är det innanför utrymmet innanför fasaden, höljet? Är trädgården hemma? Eller staketet som omgärdar i förekommande fall? Eller börjar hemmet innanför ytterdörren?

Låt oss säga det för enkelhetens skull. Inkluderar då hemmet alla föremål och möbler som finns där? Vilka saker kan avlägsnas ur hemmet medan det fortfarande kan kallas ett hem?

Och människorna då? Om det bor flera människor i hemmet och någon eller några av dem försvinner, är det då fortfarande ett hem? För vem?

I Nationalencyklopedin står att läsa: "Hem, stadigvarande bostad för viss person, familj eller dylikt; ofta med tanke på den personliga karaktären hos inredningen etcetera".

Helena von Zweigbergks roman "Totalskada" handlar om Agneta, medelålders med vuxna döttrar, tiden efter det att familjens hus brunnit ner. Ordet totalskada är förresten ett begrepp inom försäkringsbranschen och används för att beteckna något som är just oåterkalleligt förlorat.

Vad gör man då när allt är borta? Agneta har varit familjens projektledare och ansvarig för att hela maskineriet ska fungera. (Eventuellt återstående spillror till män som är obekanta med sådan tröttande verksamhet kan googla livspussel, logistik och fina ord som framförhållning och inlevelseförmåga.) Hon är först mycket upptagen av planer på att återställa, bygga upp hemmet igen precis som det varit.

Det är en intressant paradox att branden är hennes fel. Hon som ägnat all vaken tid åt att tillgodose allas behov, hålla familjen sams och vid gott mod och hemmet så hemtrevligt inrett. Det generösa slagbordet med plats för många, väl valda soffkuddar och den söta hunden Molly.

Det börjar nämligen brinna en kväll när Agneta lämnat en gryta på spisen för att ta dagens enda, nästan, cigarett. Att röka alltså, skamligast av allt. Branden börjar på spisen och sprider sig snabbt via fläkten.

Denna nästan oförlåtliga skuld ska Agneta nu sona genom att ordna allt tillbaka till som det varit. Huset ska byggas upp igen och alla svarta sopsäckar med rök- och vattenskadade föremål ska gås igenom och saneras. Kosta vad det kosta vill av energi och pengar.

De två vuxna döttrarna har helt olika önskemål, en vill ta tillvara precis allt och den andra är likgiltig. Som läsare blir man mycket trött à Agnetas vägnar när man tänker på allt som hon ska reda i och känner lättnad över den paus som uppstår när maken Xavier åker tillbaka till sitt första hemland för att nagelfara sina idylliserade minnesbilder av detta. Kanske kan deras framtida hem komma att se helt annorlunda ut?

Romanen har flera tänkvärda teman som mor-dotter-relationer, bonusfamiljsproblematik och otrohet. Men just frågor om begreppet hem och dess undanglidande definitioner var det som intresserade mig mest.

Och jag tror att det finns mer att hämta för oss som funderar i dessa banor i Helena von Zweigbergks allra senaste bok "Grejen med saker" som sägs handla om våra relationer till alla de föremål vi uppmanas köpa och sedan rensa ut i en aldrig avslutad böljegång i våra hem, kära hem!