Mosebacke ligger bara några kullar bort och jag stretar fram i snålblåsten på Sö- der ett tag innan jag till slut står utanför Elisabet Grate Bokförlag, där ett porträtt av Patrick Modiano i skylten skvallrar om att jag hittat rätt.
– Men så kallt det är, säger Eli- sabeth Grate, och sträcker fram en hand till hälsning.
Förlagets kontor ligger i gatu- plan och hela verksamheten utgår från rummet där hennes och sonens, fotografen Mathias Grate, skrivbord står placerade mot varandra. Det var här champagnekor- karna flög i luften den 9 oktober då de båda stod tysta och lyssnade på Peter Englunds motivering till årets val av Nobelpristagare i litteratur. Korkarna har hon sparat på bokhyllan, de passas nu av en liten hund i läder. I övrigt är hyllorna fyllda av Elisabeth Grates utgivning, allt estetiskt rent, rakt och snyggt formgivet i danska band.
Elisabeth Grate bokförlag har på sex år lyckats pricka in två Nobelpristagare i litteratur. 2008 Jean- Marie Gustave Le Clézio och 2014 Patrick Modiano, som hon började ge ut 2012 då hennes man, Pontus Grate, översatte Lilla smycket. Men för Elisabeth Grate handlar inte förläggarjobbet om att leta presumtiva Nobelpristagare.
Hennes drivkraft är att ge ut författarskap som behandlar ämnen som exil och identitet.
– Jag har alltid tyckt att det varit väldigt spännande – vem är den här människan som man möter? Nationell identitet, sexuell identitet, människor som bytt land av olika anledningar.
Banden till Frankrike knöts under 70-talet då maken var kulturattaché i Paris. Elisabeth kallar den första tiden för ett elddop. Hon tog privatlektioner i franska av en liten dam som gick med henne till Luxembourgträdgården och pe- kade på statyer av franska kunglig- heter och därefter bjöd på te i sitt iskalla rum. Efter en intensivkurs utbildade hon sig till Montessorilä- rare och undervisningen var förstås på franska.
Drömmen om ett förlag hade funnits där i femtontalet år innan Elisabeth gjorde slag i saken 2002 och drog igång i ett litet rum på 16 kvadrat en trappa upp på Skånega-
tan i Stockholm.
Hon tyckte att det fanns så mycket bra fransk litteratur som inte var utgiven på svenska.
Patrick Modiano hade hon läst under många år både på svenska och på franska.
– Jag följde honom åren då de andra förlagen släppt honom, jag tyckte han var väldigt bra. Och så sa vi, vi ger ut honom igen. 2012 kom Lilla Smycket. Sedan ville vi fortsätta, då blev det Nätternas gräs som vi köpte rättigheterna till, den kom förra året.
Elisabeth Grate hade hunnit ge ut också Dora Bruder i en upplaga på 2 500 exemplar när Peter Englund läste upp vem som vunnit Nobelpriset. Elisabeth minns dagen som ”ofattbar, sanslös och väldigt rolig”.
– Jag vet att jag ropade till. Sedan stod vi här mållösa och stirrade på varandra och det var väldigt tyst i några minuter. Sedan satte det i gång. Då kom ju alla. Förra gången i lilla lokalen var det väldigt trångt, de fick vänta i trappan på sin tur. Nu var det också väldigt trångt och väldigt roligt, alla var glada, det var fest.
Sedan dess har telefonen gått varm. Mail har strömmat in, och en massa sms.
– Jag hinner aldrig fram. Jag har en urgammal mobiltelefon, som gång på gång talar om för mig att den inte har plats för nya meddelanden.
Böckerna som fanns utgivna tog slut på tio minuter. Samtliga böcker trycktes igen – fast nu i mångdubbelt större upplagor. Lilla Smycket beställdes också i en pocketupplaga på 30 000 exemplar.
– För oss betyder priset ett enormt lyft rent ekonomiskt men också framförallt det underbara att de här böckerna som man älskar så, de får en publik.
Elisabeth Grate har i höst också läst Patrick Modianos senaste bok, vars titel översatt till svenska blir För att du inte ska gå vilse i kvarteret.
– Den kom ut i oktober, jag fick den i slutet av september och läste den omgående och tänkte den här ska jag ge ut. Återigen är det den här typen av vackert språk, det är något som berör. Han skapar stämning direkt, redan i första meningen dras man in i en atmosfär av oro som är så typisk för honom.
För Elisabeth Grate och Patrick Modiano betyder också priset att de får tillfälle att ses. Tidigare har de haft kontakt via handskrivna brev, som inte alls handlat om detaljer i utgivningen utan om annat, inte minst om barnbarnet Orson, son till Modianos dotter Marie Modiano och hennes svenske man Peter von Peohl, som varje sommar brukar besöka Stockholm. Efter tillkännagivandet av Nobelpristagaren har de också haft kontakt på sms, om än med vissa bekymmer – och de har talats vid i telefon.
– Han ringde upp mig och frågade om jag sett hans sms, vilket jag just upptäckt och svarat på. Vi kom på båda två att vi inte var så bra på mobiler och skrattade åt det.
För oss betyder priset ett enormt lyft rent ekonomiskt men också framförallt det underbara att de här böckerna som man älskar så, de får en publik
Elisabeth har bliVit bjuden hem till Patrick Modiano i Paris. När han kommer till Stockholm är programmet pressat, men en middag hemma hos familjen Grate finns i planen.
Vad säger Patrick Modiano om att få priset?
– Han är väldigt glad för det här. Han undrar ”varför jag?” och är oerhört rörd att det är Sverige, ett svenskt pris. Hans svenska barnbarn gör att han känner sig svensk. Han säger att jag har bringat lycka åt honom.
Det sägs att han är lite skygg, vilken är din bild av honom?
– Han är tillbakadragen, han behöver vara det för att kunna skapa. Han skriver sina texter för hand, han behöver sin tid. Och så är han en långsam person – också det faller jag för – den här långsamheten. Han har ingen egen dator och har problem att handskas med mobilen han fått. Jag förstår honom. Jag känner ett slags samhörighet.
* Elisabeth Grate förlag har drygt
70 titlar i sin utgivning, 19 kvin- nor, 19 män finns bland författarna, däribland nina bouraoui, abdellah taïa och Vénus khoury-Ghata.
* om nobelprisutdelningen: ”Jag ska lyssna på Nobelläsningen på Dramaten, jag är med på prisutdel- ningen och på Nobelmiddagen, dit jag går tillsammans med Mathias. Det är andra gången så jag vet att jag kommer få en väldigt god mål- tid.”
* mer modiano: ”Jag har kontrakt på flera böcker redan: horisonten, och stamtavla, en direkt självbio- grafisk bok som kom ut i Frankrike 2005. Och den senaste ska jag också ge ut.”
* Drömmer om: ”Att ge ut hela Jean Gionos författarskap. Jag har gett ut tre, men allt han gjorde är bra, det är som med Modiano.”
