Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Här kan vad som helst hända. ”Inför boken gick jag hit på studiebesök eftersom det var mitt stora problem var sjutton han ska föda upp bläckfisken. Jag fick en rundvandring då visade de sumpen. Jag har gjort den lite större i boken bara.”

Hemligt på museet

Märkliga saker händer på Sjöfartsmuseet i Göteborg i Christer Lundbergs nya roman Bläckfisken. – Jag är extremt fascinerad av jättebläckfiskar, säger han.

Jimmy är en lite trasig 35-årig, tidigare halvkriminell arbetslös man som bor hemma hos mamma. En sak behärskar han till fullo, dataspelen World of warcraft och Counterstrike. Livet går på halvfart, men ser ut att ljusna något när han får en praktikplats på Sjöfartsmuseet.

Detta är upptakten till radioprofilen Christer Lundbergs nya roman Bläckfisken, där Sjöfartsmuseet blir centrum för en fantasifull skröna med en snabbväxande bläckfisk gömd i museets stora vattenbehållare under akvarierna, sumpen.

Hur landade du i att en figur som Jimmy blev hjälte i boken?

– Jag tycker att han representerar en del livsöden som man har stött på. Sedan tycker jag att det är väldigt härligt när man får göra någon som absolut inte borde vara en hjälte till en hjälte. Det finns något kittlande i det. Man vill att det ska gå bra för alla och kanske i synnerhet för någon som det går väldigt dåligt för, fastän han är snäll.

Det är en berättelse med fötterna fast förankrade i Majorna, precis som debutromanen Gräspojken om 12-åriga marijuanaodlaren Kalle som kom 2012.

Sjöfartsmuseet, bläckfisk i sumpen – hur fick du den här idén?

– Jag har varit här sedan jag var liten, det var det första museet jag var på. Idén till boken kom när jag var ute och joggade längs hamnen och fick en förflugen tanke, tänk vad läskigt det skulle vara om det kom en bläckfisk här och svepte ner mig. Nästa gång jag joggade rullade idéerna på, om den här killen, en Majorna-loser med en praktikplats.

Själv kallar Christer Lundberg boken en blandning av Hajen, Gudfadern, En kärlekshistoria och Gamla Majgrabbars årskrönika och är ganska säker på att folk kommer att säga till honom att den är helt orealistisk. Samma sak upplevde han med Gräspojken.

– Samtidigt märker jag allt mer att livet är ju precis så, att vad fan som helst kan hända. Det kan vara hemska saker som att vi plötsligt står inför en enorm humanitär katastrof som man inte tänkt skulle hända. Eller som mitt eget fall, jag hade aldrig fått tid att få ihop den här boken om jag inte snubblat på väg hem från en julfest och brutit nyckelbenet mot en gravsten och därefter blivit sängliggande.

Osannolikt är förstås att jättebläckfisken i sumpen bara växer och växer, har elva armar och blir ett glupskt monster. Men att intresset för bläckfiskar är stort för fler än Christer Lundberg får vi veta när vi går runt på Sjöfartsmuseet. Så stort att man kommer att satsa på en specialutställning om bläckfiskar nästa sommar.

När akvariechefen Björn Källström berättar att man just nu lyckats odla fram egna bläckfiskar på museet, blir ögonen stora på Christer Lundberg.

– Va! Är det sant? Det här är ett otroligt sammanträffande. Är ni säkra på vad det är för yngel?

Svaret är lugnande. Arten heter pygmébläckfisk.