Bokhögar. Magnus Utvik recenserar böcker varannan tisdag i SVT:s morgonprogram. Han läser tre böcker i veckan, men får dagligen fyra nya i brevlådan. De som inte skickas tillbaka till förlaget hamnar här. ”Min fru är rätt trött på det”, konstaterar han.
Bokhögar. Magnus Utvik recenserar böcker varannan tisdag i SVT:s morgonprogram. Han läser tre böcker i veckan, men får dagligen fyra nya i brevlådan. De som inte skickas tillbaka till förlaget hamnar här. ”Min fru är rätt trött på det”, konstaterar han.

Han slår en rak vänster mot sitt gamla liv

Tron på Stalin lockade en 17-årig Magnus Utvik att 1981 gå med i KPS (Kommunistiska partiet i Sverige) som förordade väpnad kamp, hyllade Albanien och ansåg Sovjetunionen vara en kapitaliststat. Samme Stalin fick honom att tre år senare bryta med partiet – och finna sig vara helt ensam.

ANNONS
|

I en svartvit värld finns inga nyanser. En tro, ett mål. Alla medel är tillåtna. Ifrågasättande är en dödssynd.

Magnus Utvik var tvungen att skriva ”Med Stalin som Gud – tre tonår i en kommunistisk sekt”. Detta 25 år efter att han lämnade VPK:s ungdomsförbund i Värnamo för det betydligt mindre KPS, vilka såg sig som det enda riktiga kommunistiska partiet i Sverige. Ett totalt engagemang som började med ett bokhandelsbesök och slutade med en flaska Parador och en burk sömnpiller.

– Jag ville ta reda på sanningen om en del av mitt liv, det var nu eller aldrig. Varför lockades jag med, varför mådde jag så dåligt efteråt, berättar Magnus hemma i lägenheten på Liljeholmen i Stockholm.

ANNONS

– Det var smärtsamt att träffa de gamla partimedlemmarna, men inte att skriva själva boken. Eller, jo, när jag skrev om självmordsförsöket.

Hans berättelse kan sammanfattas så här: Flygblad, tidningsförsäljning, skoldebatter, fraktionalisering, allt sämre skolbetyg. Av sommarjobbslönen gav han ett tionde till partiet. En flytt till Göteborg för fortsatt kamp. Fler flygblad, mer tidningsförsäljning. Partiet, partiet, partiet.

Kompisarna försvann i periferin, föräldrarna – socialister och därmed revisionister och småborgare – likaså. Flickvännen också. Mot slutet, intriger: angivare, angiven. Efter tre år ansökte Magnus om att bli fullvärdig medlem i KPS. Den avslogs med följande motivering:

”M har vid ett möte med kamrat U propagerat för flerpartisystem. Enligt kamrat U har M också besökt trotskisternas bokhandel”.

Hans dagar i partiet var räknade.

– Jag kunde inte förstå att jag efter tre år inte kunde bli medlem i partiet. Jag började ifrågasätta Stalin, och gör man det faller hela det stalinistiska bygget väldigt fort.

20 år gammal lämnade Magnus partiet och kände bara tomhet, ångest.

Magnus stannade i Göteborg i två år, sedan flyttade han tillbaka till föräldrahemmet i Värnamo. Han jobbade i vården och skrev poesi. 1989, fem år efter att han försökt begå självmord, kom första diktsamlingen, ”Jorden”.

– Jag var väldigt utsliten och deprimerad när jag flyttade tillbaka. Hade inget att hänga upp livet på. Jag jobbade och skrev. Satt i mina föräldrars kök, lyssnade på klassisk musik, drack blandsaft, rökte och skrev fem timmar om dagen. Det blev som en religion för mig.

ANNONS

Efter hand gick det upp för Magnus om vad han varit med om, och varför det inte fungerade.

– I KPS kämpade vi för väpnad kamp och en enpartistat, detta i Värnamo… Inte konstigt att vi inte sålde några tidningar eller fick några medlemmar. ”Det kommer”, sa vi.

Reaktionerna på boken har varit positiva. I Värnamo var Magnus nyligen med och arrangerade en fest för människor som var med i vänsterkretsarna när det begav sig.

– Det var gamla kommunister som har varit i bråk, folk som har bott i närheten av varandra i 30 år men varit ovänner.

Din bok har gjort en skillnad?

– Ja, det är skitkul. Nu kunde de sitta och umgås igen, det kändes jättebra.

Dessutom har föreningen Exit tagit kontakt med Magnus. Exit är ett projekt med bas i Fryshuset som hjälper människor som vill ta sig ur, eller redan har gjort det, främst kriminella gäng och extrempolitiska grupperingar.

Genom Exit och föreningen Hjälpkällan har Magnus fått kontakt med en kvinna som har hoppat av Jehovas vittnen. Han har även fått mejl av en person som nyligen lämnade Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r), en person som fram till 2010 förordade Stalin och Nordkorea. Båda kände igen sig i Magnus berättelse.

ANNONS

– Det finns många likheter mellan strikta religiösa församlingar och extrema vänster- och högergrupperingar. Inte politiskt, så klart, men organisatoriskt och psykologiskt, säger han.

Känslan av att vara utvald och vara en del av en gemenskap. Att ha fått ett mål med livet, ”kämpa för saken med stort S”. Löftena: ett himmelskt paradis, ett klasslöst samhälle, ett ariskt Sverige. Och reglerna: inga droger, godkända vänner, kläder, böcker, skivor – och sängkamrater:

– All form av utsvävande sexualitet fördöms i de här grupperna, man kan fråga sig varför. I KPS var alla homofoba, vi såg homosexualitet som ett uttryck för borgerlig dekandens. Dagens autonoma vänster är inte homofob, men i den stalinistiska ideologin finns det kvar.

Och så det som definitivt förenar dem.

– De som lämnar eller utesluts blir paria, det finns ingen anledning att säga hej på stan, säger Magnus.

Han vill fortsätta att arbeta med det här.

– Jag skulle vilja ha möten mellan folk som hoppat av de här rörelserna. Få dem att prata om hur de såg på varandra, varför de gick med och så vidare.

– Det gäller att samla kunskaperna. Jag hoppas att Exit kan jobba mer med avhoppare från extremvänstern i framtiden. Just nu satsar man mest på ex-nazister och före detta medlemmar i kriminella nätverk, och det förstår jag. Det är tyngre för dem, de är mer stigmatiserade i samhället och har svårt att få jobb. Om gamla vänsterextremister tänker många ”de hade ändå ett gott hjärta”.

ANNONS

På golvet i lägenheten ligger färgglada barnleksaker nedanför de överfulla bokhyllorna. En Peter Cetera-platta har hamnat framför platt-tv:n. Det må regna ute, men utsikten mot Årstabron här uppe på fjärde våningen är magnifik. Jag frågar hur han tror att den 17-årige Magnus Utvik hade sett på honom i dag.

– Vilken tråkig avfälling, vilken seg småborgare. En snäll kille som har haft ett stort engagemang men som helt har tacklat av.

Fotnot. Den 9–10 november besöker Magnus Utvik En kväll för boken i Varberg och Halmstad.

Bor: Liljeholmen, Stockholm

Familj: Fru och två barn

Gör: Författare, bokrecensent på SVT.

Bibliografi: Jorden (1989), Ögat (1990), Om du inte talar (1991), Simone (1993), Hata regnet, hata livet (1994), Solen har ingen skugga (1996), Genom mörker går jag med dig tillsammans med ditt mörker (2000), Anna, min älskade (2003), Pojke med cyklop (2010), Med Stalin som Gud (2011).

Aktuell: Som en av de medverkande författarna under En kväll för boken i Varberg 9/11 och Halmstad 10/11. De andra författarna är Ann Heberlein, Åke Edwardson, Elisabeth Åsbrink och Britt-Marie Mattsson.

ANNONS