Annika Bengtsson
Annika Bengtsson

Fyra favoriter som är poliser i olika länder

Länge var poliser i svenska deckare halvt alkoholiserade ensamvargar i ständig konflikt med sina chefer och med en förkärlek för jazz eller opera, samt ett misslyckat kärleksliv.

ANNONS
|

Den bilden har ändrats och blivit mer varierad men ingen av de svenska fiktiva kriminalare jag känner har mer än en ytlig släktskap med de fyra poliser från andra länder, som jag plockat fram.

På Shetlandsöarna sörjer Jim Perez sin fästmö Fran, som blev mördad i sista boken i Shetlandskvartetten. Nu har det kommit två böcker i den nya kvartetten, som tar vid strax efter att "Blå gryning" slutade.

I "Tomma luften", som kom för ett par månader sedan, har Perez kommit så långt i sitt sorgearbete att han fungerar både som människa och polis. Men han är plågad, och kommer troligen alltid att vara det och frågan är om han någonsin på allvar vågar närma sig en annan kvinna annat än som kollega.

ANNONS

Jean Baptiste Adamsberg är kommissarie i Paris och en av de mest udda personligheter jag stött på i genren. Jag har precis läst ut "Istider", 450 sidor ren njutning.

Adamsberg är mannen som inte klarar av att sitta stilla utan löser sina fall promenerande på Paris gator eller möjligen lutad mot ett träd på bakgården, i samspråk med en granne. Den här gången ifrågasätts hans omdöme mer än vanligt och en förtroendekris skymtar på kontoret.

Jag skulle vilja sammanföra Perez och Adamsberg. Språkförbistringen hade antagligen inte varit det enda hindret dem emellan, men jag tycker om dem och vill tro att de kunde haft intressanta diskussioner även om de är varandras motsatser.

Två andra poliser som gärna hade fått umgås över en middag på en bra restaurang är Guido Brunetti och Armand Gamache. Frågan är var de skulle träffas.

Brunetti håller vanligtvis till i Venedig medan Gamache är kriminalkommissarie i Québec. Båda är lyckligt gifta med kvinnor som de har förstånd att uppskatta och jag tror att framför allt fruarna hade trivts ihop. Den filosofiskt lagde Gamache hade möjligen haft mer gemensamt med Adamsberg.

Jag läser Donna Leons böcker om Brunetti för allt annat än intrigernas skull. I själva verket är det svårt att skilja dem åt och "Dödlig bekantskap", som kommit i pocket i vår, skulle jag knappt kunna referera innehållet i. Men människorna, miljöerna och maten gör böckerna läsvärda.

ANNONS

Med Louise Pennys serie om människorna i Three Pines får man alltsammans. Den senaste, "Ett ohyggligt avslöjande", är verkligen ohygglig samtidigt som den i vanlig ordning är oerhört trivsam.

Trots att det är många veckor sedan jag läste den har jag inte kunnat släppa tankarna på hur konsekvenserna blir för invånarna i byn efter det ohyggliga avslöjandet som Gamache motvilligt blottlägger.

Efter detta skulle han och hans fru, Reine-Marie, må gott av ett par veckors semester i Venedig med utmärkta guider i Guido och Paola Brunetti.

Kanske går det rent av att locka iväg Jimmy Perez från Shetlandsöarna och Jean-Baptiste Adamsberg från Paris? Och sedan har någon den goda smaken att skriva en deckare av det mötet.

ANNONS