Deckare i småstadsmiljöer är för det mesta, trots det ofta blodiga sammanhanget, ganska trivsamma företeelser.
Så även ”Ingers violin”, som är den tredje romanen av deckar- och kusinduon Hans Vennersten och Jan Sigurd. Den lokala anknytningen är trevlig för alla som känner till Varberg, även om jag ibland önskar att närvarokänslan sträckte sig något längre än till uppräknandet av gator och platser.
Tyvärr blir det inte så mycket mer än just trivsamt, spänningen saknas i den mordutredning läsaren får ta del av.
Mycket av polisens arbete hade kunnat beskrivas på ett mer livfullt sätt, men ofta sker det genom att karaktärer redovisar saker för varandra eller berättar hur arbetets gång är och det får man väl ändå förutsätta att poliser redan vet.
Upplösningen känns också forcerad.
Det kan säkert vara lockande för författare att skruva till berättelsen flera varv med komplicerade (och ibland osannolika) villospår, men ibland fungerar det bättre med en rak och enkel historia.
Persongalleriet lämnar också en del att önska. Huvudpersonerna, poliserna Eva Hjorth och Adam Abramovitj, är svåra att få något grepp om. Jag förstår inte alltid varför de beter sig som de gör, de tar aldrig riktigt form utan förblir endimensionella.
Till sist är även språket bitvis ett problem. Författarna använder gärna avhuggna meningar, där bisatserna bildar egna, ofullständiga, meningar.
Personligen är det ett stilistiskt grepp som för mig stör läsningen, även om det nog finns många som inte alls håller med mig om det.
”Ingers violin” är en deckare som säkert läses med stor behållning av många, kanske framför allt dem med anknytning till Varberg.
Men Vennersten och Sigurd har en bit kvar för att höja sig över mängden av trivsamma, ordinära deckare som erbjuds läsarna varje år.
Mord i Halland. Hans Vennersten har tillsammans med sin kusin Jan Sigurd skrivit tre deckare som utspelar sig i Varberg. Den senaste, ”Ingers violin”, tar avstamp i ett mord på Hotell Gästis.
