I Dominodöden sammanför du dina karaktärer Nathalie Svensson, psykiatriker, och Johan Axberg, poliskommissarie. Varför valde du att göra det?
–Jag kände att det var dags att prova något nytt och Johan och Nathalie är ett spännande par, både som kollegor och ävenprivat.Det finnsen motvillig attraktion mellan dem som det blirspännande att fortsätta skriva om.
I din Sundssvallssvit om Johan Axberg är hans vän, läkaren Erik Jensen, central. Det verkar som om Erik råkar illa ut i Dominodöden?
–Erik försvinner spårlöst i kulverten på Sundsvalls sjukhus under en nattjour. Tre dygn tidigare försvann en av hans kollegor på samma plats. Morgonen efter Eriks försvinnande hittas kollegan brutalt mördad i skogen någon kilometer från sjukhuset. På båda brottsplatserna påträffas en dominobricka.
Du är själv läkare, hur blev du även författare?
–Jag har alltid haft en dröm om att skriva en roman. När jag blev pappaledig bestämde jag mig för att försöka skriva varje dag på min dotters sovpass. Eftersom jag älskar att läsa deckare, och jag hade en bra kriminalgåta,valde jag den genren.Att jag valde sjukhusmiljön var självklart: här utspelas livsavgörande dramer varje dag. Ingenstans är tråden mellan liv och död så skör, och jag har ofta skrivit om etiska problem typ aktiv dödshjälp, organdonation och alternativmedicin.
Är sommar och semester lika med skrivtid för dig?
–Ja, när jag är ”ledig” skriver jag helst någon timme per dag. Bläcket flyter bäst i solen och när jag skriver varje dag är det lättare att hålla koll på intrigen.
Vad läser du själv helst, och varför?
–Mest deckare, förstås. Jag gillar kombinationen av en spännande berättelse där vardagsskildringar, humor och personporträtt flätas in på ett naturligt sätt. Jag tror dessutom att vi blir friskare av läsa deckare eftersom vi är skapta för att utsättas för spänning. Men jag läser även klassiker, skönlitteratur och biografier, ungefär var tredje bok.
