Falskt spel i 1930-talets Berlin

ANNONS
|

Jens Lapidus lanserade, med sina böcker, genren Stockholm noir. Nu kommer den brittiske författaren Philip Kerr med serien Berlin Noir, där han låter sin privatdetektiv Bernie Günther agera i 1930-talets Berlin.

Den första boken, ”Falskspel”, utspelar sig under Berlin-OS och några månader framåt. Bernie Günther får av stålmagnaten Six i uppdrag att leta reda på ett värdefullt halsband som stulits ur ett kassaskåp i samband med en mordbrand, där två människor dött, Six dotter och hennes man.

Günther är expert på att hitta försvunna personer, och den kunskapen får han nytta av då han långsamt och obevekligt dras allt djupare in i Nazitysklands innersta kärna, där både Göhring, Himmler och Heydrich figurerar.

ANNONS

Philip Kerr skriver i en hårdkokt stil, som påstås påminna om Raymond Chandlers och Dashiell Hammetts. Jag är inte expert på vare sig den ene eller andre, men när jag läser några av alla de metaforer som förekommer i ”Falskspel”, för att beskriva hur människor ser ut, tänker jag på filmen ”Döda män klär inte i rutigt”, en kärleksfull parodi på alla hårdkokta deckare, med Steve Martin i huvudrollen.

Den associationen är säkert inget som författaren tänkt sig, och jag tycker att han hade vunnit mycket på att tona ner alla överdrifter. Det slår över och blir både fånigt och tröttsamt, i synnerhet som samtliga förekommande personer i boken verkar ha liknande förmåga att hitta på fantasifulla beskrivningar. Om det dessutom är i samma stil som Chandlers och Hammetts är det inte ens originellt.

Och det är synd eftersom Kerr har placerat sin deckare i en intressant tid och miljö. Han verkar kunnig och påläst, inte minst när det gäller hur Berlin såg ut då. Jag gillar dessutom slutet, som bäddar för en intressant fortsättning.

Tre böcker ska det bli i den här serien. Jag är beredd att läsa åtminstone en till för att se om författaren följer upp slutet av ”Falskspel”, eller om det bara var ett normalt slut i en hårdkokt deckare.

ANNONS
ANNONS