Skriver för hand. Marilynne Robinson skriver sina böcker för hand, men börjar bli mer ”laptoporienterad” nu, säger hon. ”Men så fort jag känner lite motstånd börjar jag med att skriva för hand.”
Skriver för hand. Marilynne Robinson skriver sina böcker för hand, men börjar bli mer ”laptoporienterad” nu, säger hon. ”Men så fort jag känner lite motstånd börjar jag med att skriva för hand.”

Ett soundtrack till varje bok

Marilynne Robinson använder sig av musik när hon skriver sina romaner. Varje bok har ett eget soundtrack. När hon skrev sin senaste roman, Lila, lyssnade hon på amerikansk folkmusik för att få den rätta känslan för huvudpersonens språk.

ANNONS
|

–Det gäller att hitta romanfigurens röst, då hör man vad som är möjligt och inte, säger hon.

Lila handlar om en utsatt kvinna som till stor del levt sitt liv på vägarna och som oväntat gifter sig med en gammal präst i en liten stad på prärien. Boken börjar när hon som fyraåring rövas bort från ett kärlekslöst hem av en hemlös kvinna, Doll, som sedan tar hand om henne så gott hon kan. Tillsammans driver de runt och försörjer sig bland annat på dagsverken på majsfälten. Det är 20-tal i den amerikanska Mellanvästern. Många år senare söker Lila skydd för ett kraftigt regn i en kyrka. Där möter hon för första gången John Ames som blir hennes man.

ANNONS

Om denne man har Marilynne Robinson tidigare skrivitromanen Gilead, hon fick Pulitzerpriset för den. Boken är ett enda långt brev från prästen, som vet att han snart ska dö, till sin sjuårige son. Musiken som hör ihop med den boken är tidiga amerikanska psalmer.

Medan skymningen sakta sänker sig över Nybroviken utanför och hotellets sällskapsrum blir allt dunklare berättar hon hur allt började.

Den första meningen i Gilead skrev hon när hon satt nästan helt ensam på ett hotell i Provincetown, längst ut på Cape Cod, Massachusetts, och väntade på sin son och hans familj som blivit försenade. De skulle fira jul ihop. Hon plockade upp anteckningsboken hon alltid brukar ha med sig och tanken dök upp på en äldre man som skriver till sin lille son som han vet att han inte kommer att lära känna som vuxen.

–Han bara kom till mig. Det var inget val, det känns mer som om han valde mig, säger Marilynne Robinson och skrattar lite.

–Hans röst verkade bekant, jag har läst teologi och kände igen hans vokabulär. Det var inga svårigheter att utgå från hans sätt att se världen. Hans röst var väldigt tydlig.

John Ames hör till samma kyrka som hon själv. Kongregationalisterna, en rörelse med ursprung i kalvinismen.

ANNONS

I sina lågmälda berättelser vänder och vrider hon på vad den kristna tron innebär.

–Jag skriver om erfarenheter, karaktärerna reflekterar över vad de varit med om, de går inte bara vidare utan bevarar tillräckligt för att kunna utvinna en större känsla för erfarenheten.

Hon har långt grått hår, mjuka kläder och en mild uppsyn med en uppmärksam blick.

Kvällen innan har hon framträtt i ett samtal inför en fullsatt lokal på Kulturhuset i Stockholm, nästa dag ska hon vidare till Holland.

Marilynne Robinson visste redan som liten att hon ville läsa och skriva, även om hon inte tänkte i termer av författare.

Hon växte upp i Idaho i en liten stad i bergen nära den kanadensiska gränsen tillsammans med en bror som så småningom blev konstnär.

–Vi blev väl inte uppmuntrade direkt, men om vi visade intresse för något så fick vi det vi behövde, pennor, papper, kritor. Vi hade stor frihet och fick göra vad vi ville så länge det var lagligt.

När hon gick på college blev hon retad av sin rumskamrat som påstod att hon inte vågade gå på skrivkurs.

–Så då anmälde jag mig. Denna otrevliga kvinna är jag skyldig mycket för det var då jag började ta mitt skrivande på allvar.

ANNONS

Marilynne Robinson debuterade 1980 med romanen Housekeeping (svensk titel: Systrar olika som bär), när hon skrev den boken lyssnade hon mycket på tidig blues, Bessie Smith, Robert Johnson. Sedan dröjde det 24 år innan hon gav ut nästa roman.

–Jag skriver ganska fort, att det dröjt mellan böckerna beror på att jag gör andra saker, skriver annat eller forskar om något som intresserar mig.

I många år har hon undervisat påIowa writer’s workshop. Där är det inte så lätt att komma in, Senast sökte 1 300 personer till 25 platser.

–Det är ett privilegium att få undervisa där. Det är hög nivå på studenterna och vi för mycket intressanta diskussioner, jag kan välja själv vilket ämne jag vill föreläsa om. Jag är ju en litterär typ så det kan bli Moby Dick eller Faulkner. Och jag slipper sätta betyg.

Men efter nästa termin ska hon sluta undervisa för att ägna sig mer åt sitt författande. Just nu arbetar hon på en teologisk bok hon länge velat skriva.

Hon har inte gett ut mer än fyra romaner, men hon har också gett utett par essäböcker samt skrivit artiklar och bokrecensioner för bland annat The New York Times Book Review. Där publicerades nyligen ett långt samtal mellan henne och Barack Obama.

ANNONS

–Det var fantastiskt, något jag minst av allt hade väntat mig, som en myt, som om Apollo skulle dyka upp, säger Marilynne Robinson och skrattar igen.

Hon säger att hon kanske borde ha varit nervös, men det var hon inte. De hade träffats förut. Han har sagt att hon är hans favoritförfattare och hon är lika förtjust i honom.

–Han är en mycket älskvärd person och ledde mig genom samtalet.

Deras samtal handlar bland annat om hur vi ser på varandra, hon är övertygad om att människor vill göra det rätta, men hon oroas över en ökad polarisering, ett vi och dom-perspektiv där man tror illa om Den andre.

–Demokratin kan inte fungera om människor slutar tro gott om varandra.

Gilead är namnet på den fiktiva lilla stad i Iowa där John Ames och Lila bor. Den finns inte i verkligheten, men har lånat drag från Tabor, en stad där abolitionisterna slog sig ned, (en grupp som utgick från kväkarna och som ville avskaffa slaveriet).

Den amerikanska historien skymtar i böckerna, slaveriet, inbördeskriget, första världskriget, särskilt i Gilead där John Ames berättar om sin far och farfar.

Marilyn Robinson bor i Iowa nuförtiden, i Iowa city på promenadavstånd till universitetet där hon undervisar. När hon flyttat dit från Massachusetts frågade hon människor hon mötte om platsens historia och fick till svar att de inte hade någon.

ANNONS

–De hade tagit fasta på den konstiga idén att inget händer mellan New York och Los Angeles. Men det är klart att Iowa är full av historia. Var helst det samlas tre människor blir det historia.

Det finns en tredje bok med Gilead som fond, romanen Home som hon skrev mellan Gilead och Lila och som ännu inte har översatts, men som kommer på svenska nästa höst.

Den handlar om sonen till John Ames bäste vän, Jack Boughton, familjens svarta får och en man som John Ames har samvetskval för att han tycker illa om.

Att det skulle bli tre böcker var inget Marylinne Robinson planerade från början, men romanfigurerna släppte inte taget om henne. Nu funderar hon på en fjärde bok.

Född: 1943 i Idaho

Bor: I Iowa City.

Familj: Två vuxna barn, ett barnbarn

Har skrivit: Housekeeping (1980), Gilead (2004), Home (2008) och Lila (2014). Home kommer på svenska i september 2016.

Läser: Var helt uppslukad av Shakespeare för en period och läser nu litteratur som hade inverkan på hans samtida publik. ”Jag blir lätt besatt när jag läser och vill veta allt”

Lyssnar på: ”Har haft en lång period av Bach. Han är mästare på långa meningar.”

Favoritförfattare: William Faulkner, Herman Melville.

Priser i urval: Pulitzerpriset 2005 för Gilead, Orangepriset 2009 för Home, medalj 2012 av Barack Obama för sin gärning.

ANNONS