För några veckor sedan släpptes Emelie Andréns första kapitelbok, som vänder sig till lite äldre läsare än hennes 13 bilderböcker.
– Målgruppen är lågstadiebarn mellan sex och nio år, så jag följer mina egna barn kan man säga. I en kapitelbok är ett annat tänk med längre texter och bilder som kompletterar men inte berättar lika mycket, säger Emelie, som för första gången samarbetar med illustratören Veronica Ljunglöf.
Nya böcker från Varberg
Efter "Mystiskt på en måndag" (Rabén & Sjögren) följer "Typiskt på en tisdag" (21/8) och "Otur på en onsdag" (2021). Fler böcker döpta efter veckodagar är på gång.
– Det är viktigt att ha bilder, så att textmassan inte avskräcker ovana läsare. Målet är att ge ut böckerna i rask takt eftersom läsarna växer snabbt, fortsätter Emelie på telefon hemifrån Gamla Köpstad.
Några av hennes bilderböcker för yngre är översatta till danska, finska och ryska. Även om de kommande böckerna också översätts, lär ingen få en titel som sticker ut lika mycket som "Kuk i trafikken".
– Många har skrattat ihjäl sig åt det, men jag har även en svensk vän som bor utanför Köpenhamn som bara sa "Men trafikkaos heter ju så på danska".
Inspirerad av Borås
I original hette boken "Vägarbete och fordonstrubbel" när den släpptes i Sverige 2016. Ingen på förlaget var beredd på den danska titeln året efter.
– Förlaget bad mig ta det med humor. Ja, vad ska man säga? Det kanske hade varit bättre med en annan titel, men det är ingen fara. Man brukar ju inte läsa och godkänna översättningar av barnböcker, så det var helt enligt standard.
I "Mystiskt på en måndag" har Emelie Andrén inspirerats av händelser i sin egen barndom i Borås (och ja, hon var i Varberg och badade på somrarna som liten).
– I bilderböckerna snodde jag från mina barns vardag, men nu har jag plockat mer från mig själv. På min väg till skolan hade jag exempelvis ett läskigt ödehus med trasiga rutor, precis som huvudpersonerna Vilma och Hugo.
Tidlösa vardagsberättelser
Berättelserna utspelar sig i nutid, men känns tidlösa om man bara tar bort mobiltelefonerna. Inga verkliga personer eller företag nämns.
Istället för aktuella samhällsproblem finns en vardag där barnen exempelvis ska tälta själva i skogen (bok två) eller hantera att en förälder hamnar på sjukhus (bok tre).
– Det tidlösa är mest omedvetet, även om jag har märkt att många barnböcker åldras fort även om själva berättelsen inte åldras.
Stämmer det att barnen inte är fast i några könsroller?
– Ja, Vilma och Hugo hade kunnat byta namn utan att det märktes. Jag lekte också mycket med grannpojken när jag gick i lågstadiet.
Och de verkar inta ha några diagnoser eller funktionsvariationer?
– Nej, de är helt vanliga barn. Deras personligheter och vänskap är det viktiga, och en stark berättelse. Alla olika personer ska finna i barnböcker, men det ska vävas in så att det inte blir för tydligt. Då tror jag att barnen genomskådar det och kan tycka att boken är tråkig, säger Emelie och fortsätter:
– Hugo har ingen närvarande pappa men det kommenteras inte. I bok fyra har jag med att Vilma får glasögon och det kan ju vara känsligt, men jag vänder på det så att hon blir snygg i dem och att Hugo blir avundsjuk.
LÄS MER: Emelie Andrén tror på barnbokens framtid
Tidigare i år släppte Emelie Andrén "Bennis brandbil" och på Alfabeta bokförlag forsätter den serien med "Pellas polisbil" (2021) och Addis ambulans" (2022).
– Vi har en stuga på tomten där jag kan skriva ostört när jag inte jobbar som säljare och förlagsrepresentant. Det och vardagen med barnen är andningshål nu i coronatider, när jag dessutom pluggar till bibliotekarie på distans.
