Det var vid ett besök på en loppmarknad på en enslig gård som Elsie Johansson drog ut en låda i en gammal symaskin av märket Singer och hittade ett gulnat kontrakt, ett avbetalningsköp. Det satte igång fantasin och blev starten på berättelsen om Saga Modig. Det berättar författaren om i förordet.
– Men det brukar inte spela någon roll vad jag säger eller skriver. Väldigt många tror att allt jag skriver om är självupplevt och handlar om mig. Jag måste ha något speciellt sätt att skriva som gör att man tror att jag upplevt allt. Men eftersom det finns med både övergrepp och fängelsestraff i den här boken har jag varit extra tydlig med att tala om att det här är en påhittad berättelse, förklarar Elsie Johansson när vi träffas och talar om den nya boken vid hennes köksbord i lägenheten i Uppsala.
Romanens huvudperson Saga Modig är framgångsrik modejournalist som vid sin mammas död börjar titta bakåt och fundera: Vem är jag egentligen? Yngst av de sju syskonen fick hon vid 14 års ålder flytta från sin fattiga hemmiljö till en rik överklassfamilj på Östermalm. Varför? När syskonen ska dela upp bohaget efter sin mamma börjar Saga undersöka och ställa frågor om sådant som hände för längesedan men ingen velat tala om.
– Tystnad kan vara farlig. I många familjer kan man bara tala om triviala företeelser. Att tala om själen, vad man känner och tänker och kanske gamla sorger och upplevelser är svårt.
Sagas jakt på sanningen är en spännande berättelse som får ett lyckligt slut.
– Jag har roat mig lite med att utmana det konventionella tänkandet kring hur en roman skall vara. Det här med lyckliga slut är ju kiosklitteratur, det är inte passande för en seriös författare. Men jag tillåter mig att skoja om det där. Man måste ju också kunna tro på den lyckliga möjligheten.
I grund och botten är hon inte framtidsoptimist. När hon ser längre bort än sin egen svär blir hon pessimistisk och menar att framtidsutsikterna för vårt klot är dåliga om vi fortsätter som vi gör med rovdriften på jordens tillgångar.
– Men ett enskilt människoöde kan bli lyckligt. Jag är själv ett bevis på det, säger Elsie Johansson, som sedan sju år tillbaka lever i en ”fin äkta kärleksrelation med sin trolovade, Thore.
Och nog ser vi på henne att det finns mycket glädje inombords när hon berättar om värmen och kärleken som hon fått uppleva sent i livet.
Elsie Johansson har alltid känt lusten att skapa och varit en kreativ person. Hon var duktig på att skriva uppsatser och började redan som liten flicka att skriva dikter för sig själv.
– Dikterna har alltid sjungit i mig.
Hon växte upp som yngst bland fem syskon i en arbetarfamilj i en by utanför Uppsala.
– Jag vet hur det är att vara fattig, Vi bodde i en fallfärdig stuga med vedspis och fotogenlampa. Men mamma gjorde det bästa av det lilla som fanns.
Lärarna i byskolan såg att hon var begåvad och hon fick gå i realskola inne i Uppsala. Att läsa vidare var inget alternativ för henne. Hon började jobba vid Posten och blev postexpeditör. Året därpå, när hon fyllde 18, gifte hon sig och bildade familj. Författardrömmarna fick vänta – i trettio år.
– En god vän, Lars Furuland som då var professor i litteraturhistoria och en stor kännare av arbetarlitteratur, tog med sig mina dikter till ”sitt förlag”, LT:s förlag, och diktsamlingen ”Brorsan hade en vevgrammofon” utkom.
– Jag har alltid tyckt om att promenera i skogen och många av dikterna blev till där, orden bara kom, berättar hon och reciterar; ”Brorsan hade en vevgrammofon/ Syster samlade på filmstjärnebilder/ Hennes mun var kletig av kräppappersrött/ Hon väntade sig kyssar”
Vid debuten var Elsie Johansson 48 år. Femton år senare fick hon sitt stora genombrott med sina tre romaner om Nancy och hennes uppväxt i 30-talets Sverige, Glasfåglarna, Mosippan och Nancy.
Hon blev nominerad till Augustpriset för Mosippan och trilogin gjorde henne älskad av både läsare och kritiker.
När du tittar i backspegeln, vad betydde framgången för dig då?
– Jag fick råg i ryggen. Men mitt gamla äktenskap klarade inte förändringen.
I dag, vid fyllda 83, är Elsie Johansson en av våra mest lästa författare.
– Just nu tror jag inte att jag skall skriva någon mer roman. Men skriva något det måste jag nog alltid.
POPULÄR. Elsie johansson var 48 år när hon debuterade. I dag är hon 83 år och en av våra mest lästa författare. Bild: Izabelle Nordfjell
Yrke: författare
Född: 1931 i Vendels socken i Uppland
Familj: Trolovad med Thore, son med familj
Böcker i urval: ”Brorsan hade en vevgrammofon” (1979), diktsamling,
”Kvinnan som mötte en hund” (1984), ”Gå i mitt gräs” (1987), samlade dikter,
”Kattbreven” (1991), barn/ungdomsbok, ”Glasfåglarna” (1996), roman
”Mosippan” (1998), roman, ”Nancy” (2001), roman
”Ordens makt och maktens ord” (1992), studie av det offentliga språket,
”Lindansaren” (1995), ungdomsbok, ”Näckrosträdet” (2004), roman
”Sin ensamma kropp” (2008), roman
Priser i urval: Ivar Lo-priset (1997), Moa Martinson-priset (2000), Torgny Segerstedt-priset (2001) Aniara-priset (2002).
Aktuell: med ”Sagas bok: En trovärdig historia”
